Hontass "Hon Den Där"

Vackert väder och det känns som om våren är på väg!

Varit hos kuratorn och pratat idag. Hon tog upp tidigare destruktiva förhållanden. Jag har gett mitt godkännande att ta upp det för det skulle inte falla mig in att ta upp det själv bara så där, det är för jobbigt att tala om men ack så behövligt.
Jag är rädd för att börja rota i det eftersom jag vet att det skapar stora processer i mig samtidigt vet jag så väl att jag behöver bearbeta det för att komma vidare.

Det va nog första gången som jag satt och hulkade helt hejdlöst där nere och det kändes ju inte allt för bra. Men Eva där i mot tyckte det var väldigt bra att äntligen komma igenom skalet när det gäller dom sakerna och jag förstår hur hon menar. Det är ju positivt även om det är för jävla jobbigt just då! Men det är ju bara en känsla, jag dör inte av det.

Vi pratade om några specifika händelser och jag inser att jag har förminskat det krafigt. Jag kommer på mig själv med att säga "men det var inte så farligt" trots att jag faktiskt vet att jag hade lika gärna kunna ha dött.

Att åka där i från va inte heller lätt för jag kände att jag inte va redo att åka hem med alla känslor som påminner sig så starkt!
Jag hade hundarna i bilen och tog styrning mot skogen i stället. Långt ut åkte jag innan jag stannade och släppte ut djuren. Gick rätt in i skogen, tog ett djupt andetag och vrålade allt vad jag orkade. Tror jag stod där i 15 minuter och bara vrålade ut alla känslor tills jag inte hade mer att tömma.

Satte mig i bilen och kunde åka hem. Hade glömt bort hur skönt det är att bara skrika ut allting tills det känns som man blir blå, borde göra det oftare.

Nu är jag så trött så jag skulle kunna somna sittandes. Ska ta mig en fisksoppa och lägga mig en stund innan alla måsten börjar.


Även det som gör så ont att det skrämmer slag på en är nödvändigt att röra vig ibland för att man ska kunna bli hel igen!