Jo den lilla gossen behagade att dyka upp fram åt 23.00 när det började bli rikrigt mörkt och kallt.
Han stod och huttrade utanför balkongen liten och knäckt! Han fick bara se hur ledsen hans mamma va och jag talade om hur orolig jag varit sen fick han gå och lägga sig och suga på den sura karamellen.
Han fick lägga sig utan kvällsmat och utan diskutera det hela och det sved riktigt tror jag.
Jag tjuvkikade på honom i natt och han har inte sovit många timmar och i morse var han så ledsen för vad han hade gjort. Han sa förlåt till både mig och J och för en gångs skull märktes det att han menade det.
Att hålla på och diskutera om att det är fel osv är ingen idé. Han vet vad som är rätt och fel och det där med att dalta är det färdigt med för länge sedan. Han vet vad som gäller och så är det bara.
Det märks så väl när det har blivit för mycket för honom. Sen kväll med Valborg, marknad osv. Det är ungefär som om han blir överstimulerad och inte kan hantera alla känslor som det med för. Även om det är så att han blir upptrissad för att han är så glad så blir det ett överslag om det får hålla på för länge. Det är trots allt mycket enklare nu när man ser det här mönstret och oftast kan avstyra det i tid! Förut va det värre när jag inte kunde se orsaken till det hela. Det bästa är att han faktiskt börjar se kopplingen själv och ofta kan gå undan för att varva ner för att sen återgå till det han höll på med.
Men det är defenitivt ingen ursäkt att bete sig illa.
Så nu då...... Jo ny dag och nya tag! Jippe Yeah!
Skönt att han kom hem och var hel och att han insåg vad han gjort och hur ledsen du blev av det. Ledsnad är oftast enklast att visa för de kan förstå det.