Det har gått i ett.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Leo kom hem på förmiddagen och vid 13.20 hade vi en läkartid åt honom. Han var inne på 7:e dagen med feber så det var bara att åka. Det va ingen fara med oom och han va så duktig när han skulle stickas i fingret.
- Det är tur jag är så modig mamma, sa han stolt efteråt.
Inez lämnade jag hos Maria när vi var till vårdcentralen så Leo kunde få all uppmärksamhet och få sitta i knät vid provtagningen. Snacka om att jag fick mamma-ångest när jag lämnade henne. Vad fjantig man är egentligen. Jag visste ju att det skulle gå kanon bra redan innan men mamma hjärtat blöder när jag lämnar henne en liten stund.
Tack M för hjälpen.
Sen hem en en vända, handla och laga mat till alla odjur, fixa inför zacks innebandy i morgon och present som han skulle fixa till osv.
På kvällen kom Gull-Gerda och Jonas. Så skönt att träffa dom en stund, dom är ju så härliga. Jag misstänkte att Leos feber va över när han tvingade Jonas att leka med honom. Dom jagade björn och älg och allt möjligt här i tv-rummet med Leos bysse. Tog tempen på honom och mycket riktigt va han nere under 37 som det ska vara. Nu håller vi tummarna att det håller i sig. Det märks att han varit sjuk för när febern försvann så tog han igen allt som han missat under den sjuka veckan.
Alla monster sover här, både människor och djur, J nattvandrar i snöväder och jag har nappjour. Men nu ska jag krypa ner i sängen för det blir en tidig morgon i morgon.
Får återkomma i morgon med ett trevligare blogginlägg.
Natti natt.