I alla fall hittade jag för några veckor sedan Leo sittandes i min säng spelandes kula. Han hade rotat runt och råkat hitta dom. Jag förklarade bestämt att dom inte va till för att leka med utan att träna med "mer än så gick jag inte in på"
- Men dom är ju såååå fiiiina mamma, sa han och suckade.
I alla fall ställde jag bara bort dom för tillfället och tänkte inte mer på det.
För ens idag när jag satt vid J:s dator och Fille stod brevid. Hör att han började pilla på något och när jag tittar på han står han med kulorna i handen.
- Är det här typ såna där flumflum kulor i guld.
- Nä det är träningskulor.
- Öh jaha.....
- Ja när man fått barn så kan man träna sig genom att trycka upp dom och försöka hålla dom kvar för att få rätsida på musklerna där nere igen.
" Filip kastar ner kulorna i den söta lilla asken igen och springer in på toa och tvättar händerna grundligt"
- Dom är faktiskt rena, till och med spritade.
- Jag trodde det var nåt flumflum som man ska gå runt och plinga med eller nåt.
- Nej det är...
- JAG VET VAD DET ÄR!!
Sen gick han väldigt förnärmad där i från.
Stackars Filip, men han kunde ju inte veta det.... Dom är ju sååå fiiina.
HAHAHAHAHA. Hälsa honom föresten att han skrev en väldigt bra krönika!