Terry är en sån där syster som man inte kan leva utan. Hon är en sån där syster som man kan säga allt till även om det kommer tillbaka med ett illvrål, vi kan ryka ihop så in i he****e för att sen ligga dubbelvikta av garv tills vi kissar på oss. Antingen får hon en att bli allmänt jätte blåst eller oxå får hon en att känns sig väldigt normal "och då menar jag väldigt normal". Hon är en sån där syster som säger " Det är nog dags att jag är tyst nu annars börjar vi nog slåss" och fnittrar lite grann.
Vi har väl inte alla hästar i stallet och Terry bjuder verkligen på det.
Med Terry är det inte onormalt att klämma huvudet i elhissen på bilen eller hamna i någons binge för att han lurat hem en med orden "jag har en fjärrstyrd micro hemma" som man dessutom glömmer att titta på och gör om samma misstag 3 gånger. När man är med Terry så är det heller inte konstigt om man tror att bilen kokar för att solen lyser så starkt eller att tro att dom små plupparna på knapparna i bilen är blindskrift.
Med Terry kan man köra rakt in i en snödriva med bilen utan att oroa sig för att hon ska bli galen, hon skulle ha gjort det värre.
TERRY GÖR ALLT VÄRRE! "Fast ibland är jag värst *schhhh*"
Alla har sin egna speciella person och Terry är min person!
Jag älskar henne massor och saknar henne så in i bomben.
Oj vad söt hon är iallafall...