Ont det gör ont!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Förutom de efterföljder som städningen och en sömnlös natt ger så har jag en rejäl psykisk påfrestning just nu och det gör saken inte bättre. Det är ett sånt där läge idag så att kaffekoppen inte vill stanna i min hand och resten av kroppen känns som ett ihoprostat maskineri. Hoppas att några alvedon och 1 ipren får det att släppa lite.
Halloween idag då. Leo har väl redan tjatat 57 gånger "Det kan väl bli kväll snart". Ska försöka få honom till en fladdermus idag enligt hans egen önskan, vi får väl se hur vi får till det. Planerar även att göra en Halloween-tårta till dom små att smaska på. Men jag har tappat sugen för allt idag.
Luften har gått ur mig pga en fjantig konflikt som är så löjlig att jag inte ens tänker lägga någon mer energi på den. Jag har ganska mycket tolerans när det gäller andra människors betende. Men när man inte kan visa en annan människa respekten att få läka i fred och blir förbannad för att jag umgås med någon annan än denna så lägger jag ner. Sån vänskap vill jag inte ha, då rensas man bort helt enkelt. Det finns några få människor som jag klarar av när jag inte mår bra. Det är ett fåtal människor jag kan prata med om allt. Inte ens J är en av dom men inte tar han det personligt för det.
Det är inte andra människor som inte kan lyssna eller inte bryr sig utan det är jag som inte släpper in folk på livet. Jag har heller inte behov av att släppa in alla i mitt innersta heller. Ingen kan prata med alla om allt.
Om en nära vän mår dåligt och hon säger att hon inte orkar att umgås eller prata så respekterar man det. Om jag sedan märker att hon har någon vän hos sig som stöttar henne så skulle jag bli så glad över att hon faktiskt har någon som hon kan ty sig till. Inte fan skulle jag starta ett svartsjukedrama på 6-årings nivå.
För att så snabbt som möjligt göra mig förbannad är att starta terror på sms. Då har man satt nivån på konflikten och jag vänder ryggen till och går. Jag har väldigt lätt för att förlåta andra människor "lite för lätt" och se till VARFÖR dom beter sig som dom gör.
MEN DET FINNS GRÄNSER FÖR MIG MED!! Den gränsen är nådd och då är det inte lika lätt att bli insläppt igen.
Vi är 8 stycken i våran familj. Det är min förbannade skyldighet att göra sånt som jag känner att JAG mår bra av och göra det JAG behöver för att kunna ta hand om min familj och vara en bra mamma. Kan man inte respektera det då kan man flyga.
Efter att försökt förklara, förklara och förklara och det ändå fortsätter då gör man bort sig i mina ögon. Det hade räckt med att lämna mig i fred några dagar så hade det varit lugnt men nu är det ganska så förstört.
Jag behöver inte detta och då väljer jag oxå bort det. Det är inte att vara egoistisk det är att se om sitt eget hus först och familjens behov före alla andra och det är vad fler människor borde göra. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte kan vara ALLA till lags just nu.
Och jag tar det INTE som en komplimang för att jag är omtyckt. Jag tar det som ett extermt jävla stort svek och det läker inte i första taget.
..... Så nu har jag rensat nu ska jag fira Halloween med barnen och ringa mamma.
Det är fördelen med dom som har brytt sig om dig.
Dom vet hur du mådde under våren och sommaren.
Det har verkligen inte varit någon dans på rosor med fibro och graviditet. Nu ska vi göra det bästa av det här o inte slösa en massa energi på oviktigheter.