När de stora barnen avlägnat sig för skolgång kröp jag ner bredvid Leo som låg och snarkade i min säng. Strax efter 10 var det en liten pojke som klappade försiktigt på sin mamma och viskade.
- Mamma jag smög upp och försökte sätta på barnkanalen men det går inte.
- Jag kommer vännen.
- Jag smög så du inte skulle vakna men nu behöver jag hjälp.
Det är mammas gullunge det.
Fick på mig morgonrocken, satte på tv:n och gick för att släppa ut hundarna när jag såg en bil komma in på gården. Min hjärna kopplade inte vems bilen var "skyller på nyvakenhet".
Det var Kristin som kom. Hon hade med sig en stor solros, en tårtbit, och chokladbollar "underbara människa"
- Här får du för att du är du! Tårtan smakar inte lacknafta, gammal källare, mögel eller T-röd men hoppas det smakar ändå, färgerna stämmer i alla fall.
Gud så rart. Det värmde verkligen och kommer absolut göra dagen lite lättare. Hon stannade en stund och pratade lite, skönt med lite vettigt och vuxet sällskap efter en kaosartad helg. "Inget illa ment J"
Tack Kristin och hit får man komma oanmäld :-)
Nu ska jag och Leo lägga oss och titta på Pippi på dom 7 haven som går på Tv4-film.
Lugn förmiddag!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;