PKU-prov.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det här med att ta PKU i små bebisfötter är ju alltid lite vemodigt och jobbigt. Det måste ju göra så ont och det hjärtskärande skriket skaver i hjärtat. Men det har med tidigare barn inte varit så farligt, det måste göras och det är bara att göra det.

Men nu tror jag att jag håller på att bli riktigt blödig. När hon började sticka min lilla gumma i foten och det hjärtskärande skriket kom högg det först till i hjärtat. Sen kom värken i tuttarna och svetten började spruta av alla hormoner.

Inez sov som en stock men skrek i sömnen när hon stack, hon led inte särskilt mycket "egentligen". Men i min skalle höll hon på att plågas till döds. Jag ville bara ta den jävla nålen och trycka in i ögat på den som plågade mitt barn. Ville behandla henne som hon vore någon form av barnmisshandlare och höll på att ta livet av min unge. Det fanns inte en tanke på att det var ett nödvändigt prov som alltid måste tas.....

Nej jag ville döda henne med mina bara händer...... Ursh fy jag måste vara på väg att bli riktigt känslig.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Annica:

Likadant har det varit för mig. Man är nog känsligare för att det är en tjej. Med pojkarna har det varit helt annorlunda.

Kommentera inlägget här :