Vilken dag!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vaknade tidigt trots möjlighet till sovmorgon och insåg att jag inte kunde ligga ner längre fast jag skulle behöva massor med sömn.
Förmiddagen gick bra tills jag blev tvungen att börja stressa. Skulle in till tingsrätten ang de där skulderna som jag skrev om för länge sedan. Hade lagt upp planeringen perfekt för att i lugn och ro kunna fixa allt! Då stack Artur. Fick springa som en idiot för att få in honom igen och där rök ryggen, bäckenet och allt som bär magen. Bara att försöka komma in i bilen för att ta sig iväg.
Väl inne på förhandlingen inser både jag och J att vi blivit riktigt blåsta av denna delgivningsman och hans goda råd och vilja att hjälpa till. Jag sa som det var till rätten att "jag är här för att jag blivit tillsagd att jag skulle göra så här för att andra parter gjort fel. men är allt i sin ordning ser jag ingen anledning att argumentera". Informationen jag fått var så felaktig som det bara gick att bli och jag kände mig som en blåst hönshjärna. Tack och lov så var det bra människor inblandade och jag var tydligen INTE den första som råkat ut för den här formen av "goda råd" och tingsrätten och den andra parten försäkrade att det har skett en markant ökning på såna här fall och att det nu gick upp för dom varför och dom skulle gå till botten med det. Tur jag kunde hjälpa till med den informationen i alla fall.
Inkasso-killen bad oss att höra av oss efteråt "han var med på telefon" han var verkligen kanon bra att ha att göra med. J ringde upp honom när det fanns tillfälle för jag pallade verkligen inte efter det kallbadet. Tror han tyckte lite synd om mig som hade fått sitta där och skämmas pga att jag litat på skitsnack. Fick en rimlig avbetalningsplan och han låste alla räntor, egentligen skulle jag fått stå för rättegångskostnaderna men det behövde jag inte heller. Han drar även tillbaka de andra målen och fixar in det i betalningsplanen och de kostnaderna behöver jag heller inte stå för. Så jäkla snällt.
Sen tog jag och J en lugn promenad på stan, promenad och promenad snarare ett sakta vankande. Vi hade presentkort på DUKA på 500kr så vi tänkte införskaffa några gratängformar eftersom vi inte har någon, den sista gick sönder. Efter ett jävla letande så fck vi reda på att hela DUKA kedjan gått i konkurs och att presentkortet är obrukbart trots att det är 9 år kvar på dess giltighet. Får kolla på kortet om det finns något nummer man kan ringa för om någon köper ett kort för 500 ska det väl oxå kunna utnyttjas på något vis.
När vi kom tillbaka till bilen var jag så slut och hade så ont så det inte gick att gå mera.
Sitter med en hiskelig "mensvärk" och funderar på att det har kommit någon nerv ikläm för benen vill vika sig när jag försöker resa mig upp. Trött är jag så ögonen står i kors och i morgon har jag avbokat alla måsten för det blir vila som gäller. J vet jag inte vill åka till jobbet när det är så här, men varken jag eller han mår bättre av att han är hemma och bevakar mig, då skulle jag bli tokig. Men det är himla rart av honom tycker jag och det känns himla skönt att ha en sådan man vid sin sida. Det är jag så tacksam över!
Nä nu blir det två alvedon och sängen!
Haha :) Bra så vi vet :) Det är ju inte så långt kvar och du har ju börjat! :)
kram