Hästkänsla...
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När jag har dom där nätterna så vaknar jag med sådan magknip att jag varken kan få fram ett ljud eller röra mig, kallsvetten bara rinner. Jag har kramplösande mediciner men de hjälper föga.
När det blir så här så är det bara att försöka ta sig upp på benen och gå.
Det är inte lätt men ett måste. När man gått tillräckligt långt sätter magen igång och det släpper.
4 såna här promenader har jag haft i natt och jag kan lova att de promenaderna är inte rofyllda.
I natt gick jag runt i huset och tänkte på att det är så här hästarna måste känna sig när dom har kolik.
En häst kan varken rapa eller kräkas så får dom kolik så gäller det att gå och gå "dom får inte lägga sig ner" tills dom skiter och det släpper. Man kan få gå i dygn om man har otur.
Inatt kände jag mig som en häst fakstiskt. Fy tusan.
Somnade vid 6 i morse och vaknade kl 10 av att jag hörde Leos pappa prata med Leo i babymonitorn.
Vaknade med den värsta av skallebank men nu börjar det lätta tack vare lite läkemedelsleverans.
Håller på och packar och fixar lite då vi tar och åker bort över helgen.
Ska åka och njuta hos ett par vänner på deras sommarställe och jag tänker ha det så skönt hela helgen.
Packa vidare....
Stackare... Tänk hur våran lilla kära Gurtan hade det sista stunden :(