Hundsim....
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Mitt huvud håller på att explodera men det kändes enklare att gå ner dit och hålla ungarna tillfredställda än att hållas på att lyssna på tjat här hemma.
Leo va i badet med sin kompis Emilia. Han hade luftkuddarna på armarna och hoppade från bryggan.
Rätt som det va så hör jag han ropa i panik på mig.
Han hade hoppat från bryggan där han inte bottnade och tappat armpuffarna. Han kämpade febrilt att ta sig in mot land. Han hade tagit sig så långt in att han båttnade men det förstod han inte. En annan tjej va på väg till honom när jag sprang i för att ta i mot honom.
Han grät lite och va ledsen. Sen sa han.
- Såg du mamma att jag kunde simma. Egentligen blev jag inte ett dugg rädd, jag bara simmade. Så nu kan jag simma.
Nog för att det va hundsim men han höll sig över ytan och tog sig framåt.
Men jag vågar då rakt inte lita på några armpuffar nåt mer. Han måste ha hållit armarna rakt upp när han hoppade så dom for av.
Han blev inte allt för rädd i alla fall. Mest stolt över att han kunde ta sig fram över ytan utan hjälp.
Mammas lilla gubbe.
Efterkonstruktion.. haha .
Gulligt!