30.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag blir ganska hackad på för det här. Ja ni vet " Du fyller tant, kärring, M.I.L.F. Vänta du snart kommer krisen, åldersnojan" osv.
Jag kan inte låta bli att skratta åt tappra försök att få mig lite nojig för min ålder. 30 är väl för bövelen ingen ålder.
Jag tycker i alla fall att det känns himla bra att fylla 30. Det är nog första gången jag kan känna att jag trivs med att fylla år. Först nu har jag ordentligt landat i mig själv, jag vet vad jag vill ha och jag vet vart jag står. Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat och dessutom de bästa av slaget vänner. Jag mår bra och är lycklig även om jag kan tyckas vara bitter allt som oftast. Jag trivs med mig själv och min kropp, de stora komplexen är borta. Jag vet att jag ser bra ut om jag lägger manken till. Snyggar jag till mig så kan jag göra det för min egen skull inte för att vara någon annan till lags.
Ja jag kanske inte är så snygg nyvaken med gårdagens mascara, J:s morgonrock och tuttarna vilandes på knäna när jag dricker mitt morgonkaffe i soffan. Men annars om jag anstränger mig ;-)
Jag är den jag är take it or not.
Jag skulle aldrig vilja bli 20 igen. Nä fy vad jobbigt med dagens ideal för hur man ska se ut. Dessutom avundas jag inte dom som går igenom tonåren, fy bubblan vad jobbigt.
Nä det känns helt enkelt som att det är nu livet börjar på riktigt.
Det är en himla skön känsla.
Kan inte annat än att hålla med dig till fullo! Personligen slutade jag fylla efter 30, jag tyckte 30 helt enkelt var/är en perfekt ålder att vara i :) 30 forever...kram