Nappjour...
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Lillan är täppt i näsan och hostar åter igen som en tok. Inatt hostade hon tills hon kräktes. Petade i henne lite ventolin men innan jag hunnit byta sängkläder i hennes säng, fått på henne ny pyamas och fixat hade ventolinet börjat verka och detta = speedad bebis. Men hon är så snäll. Hon försökte verkligen sova. Jag låg och lyssnade på henne där hon låg och vevade med armar och ben så det ven i luften samtidigt som hon förde en ytterst intressant dialog med sig själv. Till slut somnade hon men täppet i näsan gjorde att nappen for ut hela tiden och fick stoppas in igen.
Kl 08.00 i morse ville hon ha sin flaska sedan somnade hon om igen och sov till 11.30.
Så jag är trött men den lilla Inez är så go och glad så man bara njuter av att se henne.
Jag måste nog ha världens snällaste bebis i alla fall. Inser nog inte hur bortskämd jag är med mina bebisar då alla har varit lika glada och snälla, aldrig några problem bara myspys.
Vill Tacka Maria så mycket som tog min lilla snutta så jag kunde ta med min make ut på hemskheter i helgen. Det sved lite att lämna bort henne över natten men hos Maria kan jag känna mig trygg. Sen att det hade gått så himla bra med gör ju inte saken sämre. Inte för att jag egentligen trodde något annat men mammahjärtat är inte alltid rationellt. Det betyder så oerhört mycket att kunna göra något tillsammans ibland. Det behöver man som förälder för att kunna vårda relationen.
Nu ska jag kramas med min snutta och sedan fixa lite mat och försöka bli människa igen.