*MORR*
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vaknade vid 04.00 i natt med en sån där magknip som gör att man tror att hela magen håller på att slå knut på sig själv. Svetten sprutade av smärta och när jag lyckats ta mig ur sänger och komma upp på benen stående som en fällkniv vaknade Inez av allt mitt bök och kvidande. Fick inte fram ett ljud så det kändes enklare att försöka göra välling än att försöka väcka J. Efter att jag lyckats få ihop en vällingflaska hängandes över diskbänken så fick jag ägna ett par timmar i badrummet.
När jag äntligen lyckades somna så vaknade jag med ett ryck 07.40 av att J fortfarande låg kvar i sängen. Hans larm hade inte gått. Låg kvar någon timme. Han inte mer än upp och få på mig kläderna innan skolan ringde.
- Din son är nere och springer i den översvämmade bäcken. Vi är 3 stycker lärare som försöker tala med honom men det går inte fram. Kan du komma?!
Det ha varit översvämning här och det är farligt att sringa där nere för man vet inte om saker ska brista och forsa. Det va en mycket arg och "låst" son jag fick tag i. Försöka få in honom på lektion och gå hem igen. Tur att S va hemma och kunde ta Inez så jag slapp släpa ner henne i bäcken.
Så nu sitter jag här och undrar vad jag ska göra. Magen knyter sig och gör så in i helvetes ont, men jag vill inte ringa vårdcentralen för att för 111:e gången höra att dom inte hittar något fel.
Jag behöver väl knappast tala om att jag sätter en varningstriangel i pannan nu.
Hihi exakt saqmma rubrik som jag skrev när MB strulade!