Jag = Rutten.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Fy vad jag har blivit rutten på att skriva inlägg.

Jag har egentligen jätte mycket att skriva om men det är så mycket att göra att jag faktsikt inte hinner.
Nya jobbet går alldelses utmärkt men det är mycket att ta in och jag blir lite för lätt förvirrad ha ha.
Men det känns ändå som om jag börjar få lite flyt på det. Nu vill jag bara ha schemat fyllt i november bara :-)
Men nu är det så mycket jobb att lillan ska börjas skolas in på dagis i morgon.
Jag va lite vemodig till en början för att hon är men det släppte när vi va där och hälsade på förra veckan och hon vägrade gå hem.

Hon vill inte åka vagnen eller hålla handen. Hon ska minsann gå själv och vände hela tiden och skulle springa tillbaka till dagis när jag väl fått ut henne genom grinden. Men hon kommer inte gå jätte länge om dagarna om det inte är så att jag ska resa någon längre stanns.

Leo blev jätte arg på mig härom dagen för att jag sa till Inez på skarpen när hon slet ut allt som fanns i sopskåpet.

- Du får inte säga så till Inez Mamma.
- Jag måste ju säga till henne.
- Men hon förstår inte vad du säger i alla fall och hon vet inte att hon gör fel.
- Jo det vet hon för hon smygtittar på mig innan hon går dit och sedan smyger hon in i skåpet.
- Så är det inte alls.
- Jo hon vet att hon inte får.
- Om hon inte lyssnar på dig så är det för att hon inte förstår.
- Så om du inte lyssnar på mig Leo så är det för att du inte förstår?!

*Leo blir tyst en lång stund och funderar*

- Näääää. Jag skiter faktiskt bara i vad du säger!
- Mmmm just de.....


I går drog ungen ut sin andra lösa tand. Den va knappt ruckbar när han började bända. Han satt i en timme och bände och vred och jag fick hjälpa till då och då. Till sist ramlade den lilla uslingen ut, men jag fick lova honom att han inte skulle få besök av någon tandfe denna gången.

Nä nu ska jag plocka rätt på mina papper och grejer innan det är dags att göra natten.

Puss på´re

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Nattis 2.0:

Haha underbar kommentar!

2:a kommentar, skriven , av Cissi:

Skrattar och minns när mina tre stora var små.

För de lär sig ju så himla snabbt vad man själv säger och gör - tyvärr... Så när de två äldsta var dumma mot lilla Caroline, då sa jag till dom att hon minsann inte förstod, för hon var så liten!

När JAG sen skulle skälla på henne för något, då fick jag hennes två systrar emot mig direkt! "MAMMA! Skäll inte på Caroline! Hon är liten! Hon förstår inte!" Och jag kan ju säga att Caroline klarar sig undan vissa knipor genom att "inte förstå" än idag. Trots att hon fyllt sjutton år nu... Men jag får skylla mig själv. Jag tvingade henne till att vara min "bebis" tills hon var elva, och hon suckade och sa: "Ja, ja... Jag kan väl vara din bebis då..."

Men himmel och plättar så underbara de är, och vad ofattbart mycket man älskar de där skitungarna, som man ibland kan undra om man fick för sina synders skull...



Kramar till dig från Cissi!

Kommentera inlägget här :