Den lilla Leo ger mig många goda skratt idag.
Igår när jag kom hem sent så skrek han.
- MAMMA JAG HAR EN LÖS TAND!!
Sen började problemen. Tänk om det lossnar i sömnen! Hur ska man äta! Varför blir et så här! Jag kan inte vara på dagis med en lös tand! Jag är skadad! osv.
Nu när han kom hem från dagis så va den ännu lösare.
- Men kom hit ska mamma dra ut den åt dig. "älskar att plåga ungar med att dra ut tänder"
Han gapade och jag bände och vred. Nu ska tanduslingen ut för jag kommer bli nervklen på att lyssna på allt prat om att han mer eller mindre är handikappad med sin lösa tand.
Så jag vred den tills den bara hängde och Leo kunde plocka ut den själv.
Han va salig som Jultomten på bordell och gick här och visade sin glugg och surplade med allt blod som rann.
Sen blev han törstig, då kom nästa bekymmer.
- Hur ska jag kunna dricka mamma?
- Det är ju bara att dricka.
- Men jag vill inte ha en massa vatten i huvudet?
- Öh va?!
- Det kommer att rinna ner i hålet.
När jag äntligen lyckades lugna honom med att det inte kan rinna in vatten i hela skallen så kom nästa smäll:
- MAMMA JAG HAR EN TILL LÖS TAND!!
" Åh herre gud"
Tandagnisslan.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;