Gnällig..
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag tycker värmen borde lägga smärtan men det gör den inte.
Varje muskel och varje led hugger och det känns som hela kroppen ska ramla isär.
Kotorna mellan skulderbladen har hakat ihop sig igen och jag får inte loss dom vilket gör att smärtan upp i nacken och huvudet blir brutal.
Det krypen i händerna och benen så jag håller på att bli tokig, fryser ända in i benmärgen men huden bränner och kinderna är illröda. Vill gärna hålla mig liggandes då det gungar och yrslar när jag vänder mig upprätt.
Har en liten tjej som vill vara väldigt nära sin mamma idag. Klättra upp och ner, sitta i knät och snurra runt.
Själv får jag bita ihop för att inte börja gråta av smärtan som det tillför.
Försöka tänka bort det onda går inge vidare.
Börjar bli ganska låg i humöret och det behövs inte mycket nu för att falla i förtvivlad gråt.
Kanske inte så underligt när varje minut går åt att kämpa med kroppen.
Måste tydligen ge mig ut och köra bil idag men jag måste försöka få någon annan att göra det eftersom jag inte kan vrida på huvudet och inte har några reflexer.
Dessutom känner jag att läkarkåren kan ta sin jädra fibrodiagnos och stoppa upp någonstans.
Jag tänker kräva en ny utredning.
Jag trodde lillan skulle börja dagis idag efter sommaruppehållet men jag hade felat på en hel vecka så det blir nästa vecka. Det blir skönt för den lilla fröken som behöver lite mera stimulans än vad jag för tillfället kan ge henne.
Nä kan inte sitta här längre utan intar ryggläge och presenterar Inez för Nicke Nyfiken...
Nej, inte gnällig, bara realist.
Du vet ju vad jag tycker om din fibrodiagnos....
Jag är på din sida och hoppas vi är på samma sida.
Kram på dej, vännen. <3