Jag har precis fått en ny bild av min 13:åriga son.
Som mor kan man ju ibland ha lite svårt att inse att barnen blir större, sönerna skaffar flickvänner och plötsligt så är dom nästan vuxna.
Bara de sakerna kan ju knäcka vilken moder som helst. Det finns väl en anledning till varför det finns så många bitchiga svärmorsor, jag har dock turen att inte ha en sådan.
Men idag så krossade Zack sin mor totalt.
Jag har ännu bilden på min näthinna och jag kan banne mig inte få bort den.
Han kom nämligen instudsande i en sån där snorgrön Borat-badräkt och stod här och skakade rumpan och rulla på höfterna.
Jag blev nästan blind och stammade fram något liknande med att:
- Va va va va va va göööööööör duuuuuu?
Ju mer förfärad jag blev desto värre blev det givetvis.
Ja ungen fick sig ett gott skratt i alla fall.
Men vissa saker önskar man att man aldrig sett.
Min oskyldiga, förevigt lilla söta son i en Boratbadräkt.
Min oskyldiga lilla son.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;