I en liten 3-årings hjärna har jag precis gjort.
I veckan som var övertalade hon mig att hon behövde verkligen ha en egen lite julgran. Så jag kastade in ungen i bilen och for till skogs.
Jag vet att man inte får göra så och att det är fruktansvärt kriminellt. Men som mitt försvar kan jag säga att jag tog en minigran som stod väldigt nära en lite större gran och som aldrig skulle kunna växa sig stor så nära en annan gran. Sedan tackade jag också naturen för gåvan och bad en bön för att markägaren inte skulle bli krossad av att slippa gallra bort den själv....
I alla fall så köpte Inez tillsammans med sin pappa en påse med chokladkottar i glansigt papper som man kunde hänga i den lilla granen. I samma påse fanns en stor chokladtomte.Vi hade en djupt samtal om att hon skulle få tomten så fort det blev Lördag. 3-4 dagar för en 3 åring som väntar på choklad är ju en hel evighets evighet. Nu efter att hon duschat frågade hon...
- Är det Lördag idag?!
När jag bekräftade att så var fallet sken hela barnet upp i den stora lyckan över att äntligen få sin choklad tomte. Men.......
Det är bara det att när vi hade den där djupa diskussionen så lovade jag henne att gömma den fram tills idag så den verkligen inte försvann eller blev uppäten av någon annan....... Nu vet jag inte vart jag la den. Jag har gått igenom var ända skåp i köket. Inez är förtvivlad och ser på mig som om jag gjort det med flit och att Leo har rätt när han anser att mitt största nöje är att plåga små oskyldiga barn.
Nu lägger jag mitt hopp på tonåringarna. De brukar ju ha kolla på vart allt dom inte ska veta finns någonstanns. Annars ligger jag jädrigt pyrt till.
