Fördelen att åka Sverige runt med Makens firmabil är att vart man än kommer så är det någon man möter som vinkar glatt åt mig där jag kommer och far. Det tog mig ett tag att inse varför de hejar på mig. Jag kopplade inte att det kunde vara så att vi har lika bilar. Nej jag trodde i mi enfald att de hejade på mig för att de bara var snälla människor eller för att de kände igen mig. Det va Filip som tog ner mig på jorden..
- Men varför hejar dom på mig då?!
- För att ni har lika dan bil fattar du väl!
Där kände jag mig plötsligt som den mest korkade människan i hela världen igen och eftersom jag befann mig i grums så blev det lite "Smala Sussi" varning på mig. Ni vet filmen " Smala Sussi".
Nackdelen med att maken har en sådan bil är att i Rättvik finns en exakt lika dan. Jag möter alltid den där sablans bilen när jag är där uppe med Inez och utan Johan. Inez tror det är pappa som kommer och blir rent av ursinnig när han inte stannar utan bara åker i från henne utan att ens vinka lite. Nej för att vi åker i min bil är det jädrar i mig ingen som vinkar.
Detta får mig att tänka på när jag växte upp i den lilla byn utanför Rättvik. Alltid om man mötte någon oavsett om det var i byn eller nere på samhället så kunde ett " Höj Höj" eka över byn från de 2 som möttes. Det hörde till god hyfs att " Höjja" och sätta upp handflatan i vädret.
Sen kom jag till storstaden Örebro och där hejjade man inte alls på varandra på samma sätt och det tog mig ett tag att lägga ner den här vanan.
- Men måste du hälsa på alla du möter?! Du känner inte dom! Du är ju pinsam! utbrast mitt ex en gång...
- Men vadå gör man inte så?
- Nej det gör man inte! Sluta med det!
Jag fick ju helt enkelt lägga ner hejjandet. Fast jag insåg ju att det var orimligt att jag skulle hälsa på alla. En sväng på stan var ju enbart full av hejjande på folk som trodde jag var galen. Ni kan ju tänka et själva hur många jag han hälsa på under en dag med bussen från Baronbacken, en runda i centrum och sedan bussen hem igen.
Nu bor jag i alla fall i ett mindre samhälle och jag hejjar hur mycket jag vill.
Och de får tycka att jag är hur rubbad det vill, det struntar jag i...