Hur dagvill kan man bli?....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Tittar ut och hoppas verkligen att snöstormen lägger sig innan fredag då jag ska köra till Värmland. Glava närmare bestämt, Värmland är ju stort.
Det är mormors begravning på Fredag så jag hoppas verkligen att det minskar i snöyran. Sedan får det snöa bäst det vill efter det.
 
När jag går hemma oavsett om jag är sjukskriven eller föräldraledig så blir jag så otroligt dagvill. Om jag inte hade min kalender på kylen hade jag inte haft en aning om vilken dag det är. Nu när Johan är hemma med mig så blir jag helt borta i rymden när det gäller dagarna. Annars kan jag ju genom att veta att han är på jobbet åtminstone lokalisera att det är vardag.
Härom natten drömde jag en sådan jobbig dröm. Jag drömde att jag missat hela fredagen och begravning och allt bara för att jag var så dagvill. Jag vaknade och var helt kallsvettig och grät, hur bövelen skulle jag kunna rätta till det här. Sedan insåg jag att det var mer än en vecka kvar tills den 7e. Men känslan följer med mig och jag vaknar på morgonen med smått panik över att jag missat Fredagen som fortfarande inte har kommit.
 
Fy för att bli dagvill..... Idag är det ONSDAG! Det såg jag på kylen.

Kommentera inlägget här :