Ja det gör jag faktiskt ibland. Inte det där traditionella med dörrkollning och lampknappar utan andra saker.
Jag vet att saker smakar illa, gör ont, eller stinker så måste jag jag liksom prova om det verkligen är så. I somras hade Johan köpt en sån där flugdödare med ström som lyser i ett vackert blått sken. Jag gick och spanade på den där länge. Jag är livrädd för ström kan jag tillägga! Det sprakade och small när flugor och annat kröp in i den där och sedan luktade det som om man glömt en plåt i ungen innan man slår på värmen i den. Jag gick och funderade och kände efter.... " undrar hur det känns att sticka in fingret i den där egentligen?" . Jag gick väl nästa halva sommaren tror jag och finulade på det här. Varje gång jag hörde sprakandet så bara sög behovet i mig så stark att sticka in fingret och bara känna lite grann......
Till sist gjorde jag det.... Jag smög fram som om hela makapären skulle hoppa upp och döda mig och så satte jag in fingret och kände på den. " PANG!!!!"
Jädrar vad jag skrek. Inte för att det gjorde så himla ont egentligen för den dödar inte ens de saftigaste flugorna men för att jag är så sablans rädd för ström. Troligtvis därför jag hånskrattar inombords om någon får sig en liten kyss av ett elstängsel.
En annan tvångstanke är att lukta och smaka. Smakar det så gott som det luktar? Luktar det så illa som jag tror det ska göra eller är det värre? Jag tillhör skaran av människor som tycker att T-röd, bensin och olika sorters lim luktar gått. Jag kan tala om för er att det smakar inte alls lika gott som det för mig doftar!
Jag vet inte hur många gånger Johan vrålat - DU KOMMER ATT BLI SJUK!!!!!! Det konstigaste är att jag aldrig blir sjuk av att jag smakar eller luktar på de saker jag känner ett tvång inför. Men sen kan jag äta på en simpel kineskrog och bli asdålig. Hur kommer det sig?!
Ett annat litet tvång jag har är när jag är på en liten finare tillställning och man får en sån där linneservett att ha i knät. De är ju egentligen inte direkt gjorda för att ha till att torka sig med. Jag vet ju hur vi svor inom min tid i resturangbranchen när någon verkligen använt dom. Jag får sån obotligt sug av att snyta mig rejält i dom. Det är så mycket SÅ FÅR MAN INTE GÖRA som möjligt och jag bara vill vill vill.
Jag lättade mitt hjärta för kusin Christina sist jag satt med en sådan i knät och jag tror hon förstod mig vilken fick mitt tvång att lägga sig lite...
Nu sitter jag och spanar på den där fotogenvärmaren som Johan ställt in i vardagsrummet för att tillföra lite mer värme. Den lyser i vackert röd glöd.
Så nu vill jag veta...... Vilka är era udda tvång?! Och försök inte för jag vet att alla har några mer eller mindre som inte hör till de traditionella.
Jag är galet höjdrädd men MÅSTE ändå ut på höga avsatser, upp i fartygsmaster och på höga stegar. När jag väl är där uppe drabbas jag av en stark drift att hoppa för att få veta hur det känns att falla så länge.
På mer vardaglig nivå räknar jag saker (fönster, bokstäver, människor) och skapar ekvationer för hur talen kan höra ihop. Hur många människor går det på ett fönster? Hur lång skulle kön bli om lika många människor som det finns bokstäver på reklamskylten ställde sig på rad och varje människa tar upp ungefär en halvmeter?