Hontass "Hon Den Där"

Snön den fortsätter att dala och jag tycker det är mysigt som tusan.

 

Jag känner inte att jag har behov av att gnälla på kylan. Men jag vågar närstan inte tala om för Johan hur mysig jag tycker att snön är när han är ute och skottar för 4e gången idag. Då blir han nog lite sur.

 

Jag vill ha en spark i julklapp. Jag blir så sugen på att sätta en unge på sparken och leta rätt på en riktigt brant backe att susa nerför när snön packar sig hård på vägen.

När jag var liten åkte vi mycket spark. På morgonen innan skolan brukade jag vara hos Farmor Ingrid. Ibland när det var riktigt finväder och solen lyste så gav vi oss innan skolan ut på gärdena och åkte spark på den hårda skaren. Snön låg tung på träden och solen fick allting att glittra. Allt var som taget från ett vykort, vantarna luktade skunk och det ända känslan som fanns var lycka. Kylan bet i kinderna och luften slog mot ansiktet där vi for fram över skaren och fnissade hysteriskt jag och farmor.

 

Om jag hade bråttom till skolbussen så tog jag sparken och jädrar vad det gick. Ett under att jag inte slog ihjäl mig åtminstone lite.

 

Nu när jag varit rökfri i 6 månader så borde jag väl kunna tjata till mig en spark av min make. Inez skulle tycka att det va hysteriskt roligt att åka med på sparken. Sen fanns det i alla fall när jag va liten en sån där barngrej att sätta fast på sparken som man kunde bädda ner ungarna i med ett fårskinn eller en vanlig åkpåse.

 Fast i dagens läge behöver nog ungarna ha en hjälm på skallen annars klassas jag nog som en dålig förälder.

 

Fast jag kommer ju klassas som galen ändå när jag far nerför backen här borta vrålandes JIIIIIIHUUUUU...