Ibland säger han bara de där rätta sakerna som gör att man blir så himla varm i hjärtat.
Idag på väg väg till pulka backen så kämpar jag med vagnen genom snön. Jag säger inget utan försöker få den igenom drivan bara på enklast möjliga vis utan att påfresta kroppen för mycket. Då säger Leo plötsligt:
- Mamma.....
- Ja.....
- Jag tycker att det är helt fantastiskt att du kan göra så mycket saker fast att du har så ont överallt.
- Menar du det?!
- Ja.... och du är nästan alltid glad.. Jag tycker det är helt otroligt..
- Tack hjärtat...
- Ja men du är ju glad på riktigt och gör så mycket ändå....
Jag blev alldeles varm i hjärtat. Min älskade lilla guldklimp. Han är 7 år och ändå så klok och ödmjuk " när det passar han". Samtidigt känns det tufft att de ändå ser när jag försöker vara som alla andra fast kanske inte riktigt når fram dit jag vill så jag får göra det på mitt sätt. Fast jag blir lycklig när jag hör att de förstår att det finns lösningar på det mesta. Att de förstår att det omöjliga bara tar lite längre tid och att man kanske får ta en annan väg än den som var tänkt
Nu ryker de ihop där inne i vardagsrummet igen Leo och Inez. De är bra rolig. De jävlas med varandra så det står härliga till och gnäller till mig om vad den andre har gjort. Men om jag någon gång behöver höja rösten till någon av dom så kommer den andre som ett skott och så försvarar de varandra med näbbar och klor.
-Tänk ändå hur mycket ni älskar varandra! utbrast jag när de stod och skrek åt varandra. Då stannade dom båda upp och tittade på mig som om jag vore en idiot.
Tokiga ungar...
Ja sånt värmer mammahjärtat!
Fick höra av mina nu 25 och 26 åringar, att dom måste ha fått den bästa uppfostran dom kunde tänka sej! Och det värmde, då jag vet att det var kämpigt en tid i för både dom och mej.
Kram