Hontass "Hon Den Där"

Ska jag till i morgon. Jag har ont, jävligt ont.......

Jag ska börja med att träffa kuratorn. Jag hade hoppats på att få träffa psykologen som jag träffade sist jag var där. Hon var riktigt bra. Ho var inte rädd för att säga de obekväma sakerna och påminde lite om Leena som jag skrivit om tidigare. Hon var dessutom blind. Att hon kunde läsa av mig tan att ens kunna se mig ingav ett stort förtroende. Nu ska jag träffa någon ny och det gillar jag INTE.

Där innte jobbar dom i team, läkare psykolog/kurator/sjukgymnaster och arbetsterapi. De är kanon bra jag vet det men ändå blir jag nervös. De höll vad de lovade, att jag skulle få gå före i kön när jag kom tillbaka. Inte trodde jag att jag skulle ha en tid till en av dom någon vecka efter att remissen skickats.

Jag blir ändå nervös. Där ska någon sitta och bedömma hur jag hanterar min smärta i kroppen psykiskt och när jag inte känner personen i fråga........ Har träffat så många idioter. Men i morgon lär jag vara lagom mör då jag haft svårt huvudvärk till och från i flera veckor tack vare kramperna i nacke, bröstrygg och nacke. Det kommer inte behövas många ord innan jag bryter samman i tårar. Det är väl det som skrämmer mig mest egentligen. Att kapitulera inför smärtan. Jag har accepterat det med inte kapitulerat. Jag tror att den dagen jag gör det så reser jag mig inte igen.

Härom dagen gick knät ur läge igen. Jag blir som en robot, känner och hör hur det far åt fel håll, Biter ihop, drar det tillbaka och fortsätter att gå fast det gör så sablans ont. Vid såna tillfällen funderar jag på om det är så himla sunt att göra så eller om jag borde bryta ihop och gråta en skvätt över hur ont det gör egentligen. Jag vet inte om jag gör rätt. Jag vet inte om jag stänger av eller om jag vant mig. Jag kanske borde fråga henne om det i morgon.......

 

Sova nu, snart, meditera lite först, upp tidigt i morgon.