Hontass "Hon Den Där"

Det talade en av de förbipasserande sängkompisarna på sjukhuset om under det dygn jag låg där.

 

Jag lyssnade inte så nämnvärt utan sa mest " Mmmmm " och "Jaha" när hon tog en pause och jag kände mig manad att säga något. Rösten var mest som ett vitt brus i bakgrunden, så där som när man ligger och lyssnar på ett halvt öra när man ska sova. Man kan inte riktigt avgöra om det är mysigt eller jädrigt störande att ha det där ljudet i bakgrunden.

 

Men idag när jag satt här i soffan med en stor bricka med bara en fjärdedels morotskaka kvar på så slog det mig igen.

Är det här en del i tänket om beach "typ nästa år"? När man får lite ångest över hur mycket man egentligen har tryckt i sig och när ljuset går upp vilka mängder det handlar om?

Jag har nämligen aldrig riktig greppat det där.

Eller är det när man besviket ligger där på stranden och tittar på sitt fladdrande flubb och inser att man inte lyckades va tillräckligt snygg i år heller. Det hör jag nämligen det talas om runt mig på stranden när jag själv är upptagen med att se till att inte något av mina barn drunknar eller äter upp okända människors fika.

 

Funderade en stund på om jag någonsin strävat efter beach " nästa år ".

Nja.... Inte direkt i syftet att komma i en viss bikini i alla fall.

Tycker ju att det är ganska kul att köpa ny bikini.

Dessutom tycker jag att en rund kvinna kan vara jädrig vacker i bikini bara hon har rätt bikini, alltså inte någon liten trekantsak som bara täcker bröstvårtorna och trosorna skär in i sidflubbet utan något lite bredare med stil, skit snyggt kan det va.

 

Där i mot bantade jag ner mig 30 kg för att bli lite mer attraktiv för en viss man och brydde mig oerhört mycket om mitt utseende med hopp om att få det att funka.

Nu behövde jag verkligen tappa de där 30 kilorna efter katastrof viktuppgången efter förlossningen men det va ganska bevisligen inte bara antal gemensamma kg i ett förhållande som avgör om det kommer att funka eller inte.

 

Nu har jag efter 2 bebisar till lagt på mig de där kilorna igen, ja inte alla men drygt 10 mer.

Det lustiga är att när jag ser på bilder av mig själv då så kan jag tänka

Fast då kände jag inte så.

Idag sitter jag här med fler kilon, tuttarna hänger ännu mer, bebiskräks i håret igen och har inte hunnit plocka varken ögonbrynen eller ansat mig och ändå känner jag mig mentalt jädrigt tillfredtälld med mig själv.

Lite maskara, en eyelinjer och rätt bh och klänning så finns det krut i den här mamman med tro det eller ej.

Det är väl ännu ett bevis på att självförtroende och självkänsla inte sitter i antal kilon.

 

Nu hade ju jag när jag ammat färdigt och förlorat all ursäkter med att trycka i mig hur mycket socker och flott som hellst tänkt att göra en kraftansträngning och tappa några kilon ändå.

Inte för att jag inte känner att jag inte duger som jag är utan mer för att mina leder, muskler och kropp i det stora hela mår så himla mycket bättre när den är lite lättare.

 

Men jag har oxå ett mål till Beach 2013.

 

Jag ska under året som kommer hitta en så snygg bikini som möjligt som får mig att se så snygg ut som möjlig halvnaken med de kilorna jag då kommer ha..... Så det så.

 

Återgår till min Morotskaka..