Är över och av medecinska skäl beslutades det att hela garaget skulle bort.
Det finns ju nu mera lite enklare sätt att utföra det hela på än att snittas och rensas.
Det lät så himla enkelt allting.
Bara gå in lite där nere snitta lite där, suga lite där, sy ihop ett litet paket och vips vips är det klart och hem som en ny människa.
- Det ska nog gå enkelt och smidigt det här...
Sa läkaren när jag låg där med benen spretande åt höger och vänster samtidigt som hon drog i min livmodertapp med en tång som såg ut att komma direkt från grillen.
- Ja men så bra då, då kör vi väl på det!
Syster Terry hade sina funderingar över hur de går till väga. Hennes funderingar fick mig att visualisera någon form av minipropeller med vassa knivar som fördes in och liksom hackade och strimlade sönder allting och sedan in med en sug och " Slurp" så va allt borta. Kände efter den tanken att jag inte ville fundera så himla mycket på den saken mer.
I alla fall gjordes det på något vis och nu när jag sitter här och tänker tillbaka på veckan som gått inser jag att de liksom utelämnade vissa detaljer när de lade fram hur himla enkelt det skulle vara att göra det på det här viset.
Visst det är BETYDLIGT mycket enklare och smidigare än att göra det med ett buksnitt.
Men ingen informerade mig om att jag inte skulle kunna skita utan att skrika trots att allt va så enkelt.
Man liksom hänger sittandes på toastolen och håller sig i handfatet med svetten sprutande, bedjande om att man ska överleva även denna gång, man ser sitt liv passera revy och känner att snart spricker hela jag, hela innamätet som är borta är ändå på väg ut.
När jag sedan får mina återkopplingspapper ska jag minnsan fylla i att de ska informera om att närmaste veckan ingår det skrik i toalettbesöken.
Då kan nästkommande patient informera resten av sitt hushåll så de slipper rusa in i panik där man hysteriskt försöker göra sina behov och se syner som de inte vill se.
Det är inte så himla bra för självkänslan att bli sedd när man hänger där i handfatet, likblek med dödsångest, stonkandes och stönandes.
Resten av familjen kan under tiden i stället spela familjespel i finrummet med öronproppar från byggmax och själv kan patienten skrika så mycket det krävs utan att skrämma barnen eller riskera att förstöra din partners syn på dig för resten av livet. Kanske kunde till och med sjukvården skicka med lite öronproppar.
Fast i det stora hela va den här metoden väldig smidig faktiskt.
Var hyfsat på benen i ett vips, precis som försäljarsnacket lovade med min livmodertapp i en grilltång.