Hontass "Hon Den Där"

Förhoppningen är väl att det i framtiden ska kunna fungera som en husbil till vår stora familj. Min känsla till bussen är lite kluven just då jag vet hur det kan vara med projekt som tar lite längre tid på sig att bli klara. Men jag behöver nödvändigtvis inte förstå allt han gör och beslutar. Så länge han är glad så är jag hyfsat nöjd i alla fall. Hitintills har vi haft några övernattningar med barnen där och de tycker det är roligt. I värsta fall får väl bussen agera lekstuga åt maken och barnen. 

I går satt vi här och gjorde inget särskilt. Böda Camping visades på tv:n.

 - Det där är vi om några år, utbrister han plötsligt.

- Va?!?!?!?

Jag kände hur det började rulla en film inne i mitt huvud. Denna filmen skilde sig drastiskt i jämförelse med hur de tidigare semesterfilmerna ang bussens framtid i skallen sett ut. I min egenkomponerade film tar vi oss med bussen till Rättvik. Där parkeras den på systers gård och sedan har vi eget gästrum i stället för att klämma in oss i det lilla på övervåningen, dessutom kan vi ha hundarna med oss. Alla är lyckliga, glada och omges av rosa skimmer.

 Nu spelades en helt annan rulle upp en blandning av Sunes sommar, vi hade i alla fall tur med vädret.

Jag ser i mitt inre hur den stora gråa scaniabussen rullar in på Böda Camping. Hela området stannat upp då det nästan skakar i marken och rasslandet gör det omöjligt för människor att fortsätta det dom höll på med, det liksom skär i öronen på dom.

Min vän Snygg-Liza har lärt mig att det är entrén som är viktig, i alla fall när det gäller skor! Hon lärde mig att det är när man kommer som man blir granskad och måste ha de där snygga skorna som hör till resten av stassen man dragit på sig och valt med omsorg. När sedan hela påfågeldansen lagts sig så kan man byta till de mer fotriktiga skorna för det är det inte en jävel som märker då. Det är tur jag har Liza som lär den här typen av etikett.

Fast i det här fallet går det inte att lirka sig ur de obekväma skorna som inte ens är snygga. För sen ska det parkeras på de 4 platserna vi varit tvungna att boka för att få plats.

Sen öppnas dörrarna efter att Johan har tagit bort den stora kedjan som hängde för dörren för att förhindra att något barn försöker att fly innan vi är på plats.

Alltså jag ser det här så tydligt i mitt huvud att jag aldrig någonsin vill träffa någon från Böda Camping för i min känsla har jag redan varit där och gått igenom semestern.

F och S sitter bakom bussen med lurar i öronen och bläddrar bland spellistorna i sina telefoner väldigt bittra över att bli tvungna att vara med. Vi har säkert till och med mutat dom lite och jag har bett på mina bara knän ” Jag klarar inte detta utan er klippor”.

Z har slutat sura och gjort som B som dragit iväg och kollar läget. Kanske finns den något snyggt på campingen och någonstans måste det finnas ungdomar utan vuxna, ett föräldrafritt tillhåll. Snart kommer de tillbaka, kastar i sig lite mat och återgår till sina polare och det nya förhållandet som varat i 2 timmar.

Leo smyger runt lite försynt bland husvagnar och förtält. Han går inte för långt från mig, han kan ju tappa bort mig. Ibland törs han tala med någon och när han väl börjat tala så slutar han inte. Han måste lista ut om det finns någon på campingen med en dolt superhjältekraft, man vet aldrig. 

Inez har fullt upp med att fortsätta göra entré, Prinsessan Inez har ju intagit campingen. Hon flörtar direkt in sig hos grannen samtidigt som Alfonz kryper runt med en dregelsträng efter sig och tuggar på en tältpinne för att lindra klådan från de begynnande kindtänderna. Det är de 3 minsta som räddar livet på oss på campingen med deras ögonfransar. De är vårat kort för att bli accepterade. Förhoppningsvis kan de flörta in sig så pass mycket att människorna glömmer bort att vi förstör deras utsikt, att våra små stjäl deras fika och att våra hundar skäller febrilt på allt de vill leka med.

Själv försöker jag hysteriskt hålla ihop mig själv och skapa en plan b,c,d,e,f och g eftersom min plan jag hade från början hur vi skulle lägga upp allting sprack innan vi ens kom utanför gården trots att jag delat med mig av den till övriga familjen. Hur mycket alvedon har dom i kiosken? Hur är klimatet här? Finns det föräldrafria fester? Finns det ett sånt där tillhåll som det finns i Dirty Dancing? I så fall måste jag hitta det innan mina ungdomar gör det.

Johan har tagit fram jättegrillen som han tryckt in i utrymmet under bussen och redan är det glöd. Sakta vänder han köttbitarna – Det är semester det här gumman visst är det härligt, utbrister han, knäpper en folköl  och ler från öra till öra.

Min snälla syster Terry brukar ge mig beröm och tala om för mig att jag har en ängels tålamod trots att jag allt som oftast känner mig som världens största bomb med världens kortaste stubin. Det känns bra när hon ger mig beröm. Men i filmen är hon inte med och kan ge mig beröm eftersom min man beslutade att vi skulle åka till Böda!

I min film om Böda camping finns inget tålamod, det försvann redan när vi krånglade oss ut från gården. I min semesterfilm så sitter jag och gråter hysteriskt och biter på naglarna längst bak i bussen efter redan 20 minuter efter entrén. Efter att vi varit på campingen existerar ingen dokusåpa om Böda mer, nu handlar den om oss och jag blir hysteriska mamman med hela svenska folket.

Sedan hade jag också en bild av duschrummen och disk och tvätt möjligheterna men det lämnar jag där hän för tillfället.

Även om jag älskar utmaningar så har till och med jag mina gränser.

Jag måste fråga Johan om han verkligen menade allvar med Böda eller om det va ett skämt..

Jag kommer vägra åka någonstans om det inte är till systers gård!