Tystnaden har lagt sig i huset Annelund. Nu gick till och med mannen och la sig.
Tonåringarna är på vift Har ring runt och kollat läget, lite hönsmamma är jag fast jag försöker låta bli. Leo for till pappa och jag får separationsångest. Min fina fina kille. Hur ska det bli när han blir tonåring med sin charm och sina långa ögonfransar.
Jag undrar ofta om det jag tror är rätt blir rätt. Jag försöker forma dom till de individer som de är och inte det som andra tycker att dom ska vara. Man kan liksom aldrig veta i förväg om det kommer bli bra i slut ändan och i det fallet funkar det inte med att rycka på axlarna och säga att det är lätt att vara efterklok.
Mina fina fina ungar som är det bästa som jag har och det finaste i skapande som jag gjort.
Vi har i alla fall haft skaparkväll jag och Inez.
Zack kom precis in i vardagsrummet efter att ha varit ute och vrålade rätt ut.
- VAD FAN HAR DU GJORT!?!?!?!?
Jag hade glömt bort att Inez målat mig när jag rastade axlarna från glöggflaskorna jag målade. Typ svart överallt är jag i hela fejjan. Jag förstår att han blev rädd då jag själv blir skräckslagen så fort jag går förbi spegeln, hoppar till och drar efter andan innan jag fattar att det är jag som jag ser. Tänkte jag skulle gnugga bort det med lite barnolja när jag ändå står i duschen snart. glömmer jag bort det så kommer jag få en hjärtinfarkt när jag ska morgonkissa i morgon bitti...
Go natt.... Nu ska jag va social med en tonåring. Det är inte varje fredagskväll man får vara det.
