Jag har en ful ovana att glömma bort att andas när jag öppnar räkningar och lönebesked.
Känslan är lite som när man va liten och fick en sån där humorburk med en spiralfjädergrej i som hoppade upp i ansitet och man blev så rädd att hjärtat stannade.
Även idag höll jag andan när Johan öppnade sitt lönebesked.
Jag ser hur hans ögon spärras upp och det ända han kan säga är " uj uj uj"
- Men vad är det!
- Uj uj uj....
- Men säg det då för helvete innan jag får syrebrist och måste ringa psyket och lägga in mig.
- Förbered dig på att ringa!
- Men för helvete människa SÄG!!!!!
Tydligen har en lite summa glömts bort att dragits under ett år och nu har de dragit för de första 6 månaderna det blev liksom inte så himla mycket kvar..
En liten summa i månaden kan bli en jädrigt stor summa i längden.
Vid det här laget känner jag att jag nog behöver andas snart men det funkar liksom inte.
Det ända som snurrar är hur jag på fortast möjliga vis kan bli läkt där inne så vi på något vis kan få ihop det är med lite magi. Bilen står där ute trasig desutom..........
Känner att det där utbrottet som bubblat i mig de sista dagarna är på väg att komma upp till ytan.
Tar ett djupt andetag, går in i sovrummet och stampar som en 3 åring i golvet, låter tysta skrik, ilska och svordommar strömma ljudlöst ut ur min strupe.
" Vi har klarat värre, vi har klarat värre, jag har för i helsike varit utan hem och hus en gång i tiden, vi har klarat vargavintrar, tandläkarsmällar och månader när alla försäkringar kommer på en gång, varför skulle vi INTE klara det här" I mitt huvud rabblar jag upp alla ekonomiska krisar vi suttit i. Jag påminner mig om den julen jag låg jätte dålig pga e stickblödning i ryggmärgen. Johan fick va hemma utan betalt för att hjälpa till.
Vi kunde inte göra annat än att på lugnaste vis försöka ordna den som vi kände va viktigast inför julen, lite god mat, lite klappar och en bra stämning i huset.
När vi har frågat barnen i efterhand så sa dom att det va den bästa julen de hade varit med om, ingen stress och bara mys. Jag lärde mig mycket av den julen, om vad som är viktigt egentligen.
Nu har jag börjat andas igen. Det finns en lösning på det här också.
Jag ska bara lyfta på rätt sten för att hitta den.
De säger att jag är stark..kanske är det så. Starka människor bryts inte. De brister../Märta Tikkanen
Citatet som varit mitt liv en gång i tiden.... Och jag vet också att du kommer att plocka upp bitarna och fixa det som behövs...glöm aldrig att det finns människor runt dig som älskar dig, och som kan hjälpa dig att dra lasset<3 Varm kram/L