Gjorde mig ett försök att vila inne i sängen.
Fick flytta ut till soffan igen eftersom jag fryser så förbannat även under duntäcket. Är så där otroligt ilsken idag. Analyserar väl lite för mycket i varför. Kan hitta 1000 olika orsaker på varför jag är arg om jag vill....
Matilda tjatar om att jag rör mig för mycket när jag knappt rör mig alls. Det är en stor fläck på golvet som alla kommenterar men ingen tar bort. Inez målarglädje går lite över styr och 3 årstrotsen påminner lite om min ilska jag känner idag ..
Sen kom jag på när jag låg där inne i sängen och va så där riktigt arg så jag började få kramp i pannan en sak. Jag behöver ju faktiskt inte ha någon särskild orsak till att vara arg. Jag kan ju vara glad utan någon särskild orsak, ledsen kan jag ju oxå bara bli bara så där så varför skulle det inte vara okej att va lite arg då?!
Jag är ju i alla fall ärlig med att jag är ilsken och slår inte ihjäl min make när han skrattar åt mina raseriutbrott. Fast igår va det bra nära faktiskt men utalande han kom med va så dumt att jag trodde han skämtade.
Han satt ute i matrummet och läste på någon viktig elkarta över en viss scaniabuss. Jag låg inne i sängen och försökte sova. Trots att jag 3 timmar tidigare tagit 2 sömntabletter var jag fortfarande klarvaken. Jag bad han hjälpa mig att knåda mina fötter en vända.
Svaret jag fick gick väl väl ut på något som att det på något vis skulle vara förnedrande för honom att massera mina fötter.
Jag blev så där arg så man inte riktigt vet om man ska börja slita sitt hår eller gnaga på dörrposten. Tog mig ur sängen och vinglade ut i matrummet med håret stående åt alla håll, naken, stel och totalt jädra ursinnig. Hade det här varit filmen om mitt liv så skulle bakrundsmusiken varit " o fortuna " och varje fotsteg hade förtydligats med ljudeffekter.
När jag tänker tillbaka på hela episoden så kan jag på någotvis förstå varför han skrattade åt mig. Hade jag varit i hans ställe så hade jag skrattat tills jag kissade på mig.
Det är en av sakerna som är så himla bra med min man. Han går liksom inte igång när jag blir så där vansinnig. Jag kan inte ens trigga igång honom när trots om jag gjorde en sån där grym ansträngning att få han arg.
Och när jag är riktigt vansinnig och vill diskutera något så säger han lugnt...
- Det där tar vi och talar om när du har ätit....
Första gången han sa så höll jag verkligen på att slå ihjäl honom och när han märkte att jag eldades upp ännu mer så sa han:
- För om du känner efter så kanske det är så att blodsockernivån behöver komma upp en aning?
- Öh ja jo.. - Maten är snart klar ska du se...
- Jaha, va bra då.......
Sen när jag väl ätit hade jag nästan glömt bort varför jag va så himla arg och när han tyckte att NU kan vi diskutera så fanns det inget att tjaffsa om längre.
Fast en gång har jag fått honom riktigt arg. Jag skulle skoja med honom och loggade in på hans konto och fixade en liten odlingslott åt honom på farmville. Han hatade verkligen Farmville. Då blev han arg! Jisses så arg han blev. Jag har aldrig sett honom så arg. Han va så himla arg att jag med darrande underläpp i panik gjorde allt för att få bort den där jädra farmen från hans konto. Vet ni hur svårt att få bort någon är från fb när man väl startat det.
Han är ganska okej ändå min man.
Trots att fläcken på golvet är kvar....