Hontass "Hon Den Där"

Jag anser mig själv vara mycket mer snabbtänkt än många andra. Så är det och jag är i alla fall ärlig med det. Jag håller med om att det inte alltid är så eftersom min verklighet inte alla gånger stämmer med övriga världen, lite självinsikt har jag. Detta gör att jag ganska ofta idiotförklarar min make.

 

Jag ligger helt enkelt oftast 15 steg före övriga familjen. Om jag ska åka och handla med barnen så har jag redan innan jag talar om detta för dom planerat i vilken ordning de ska ta på sig kläderna, vem jag hjälper först, hur jag agerar om någon av de små skiter ner sig när overallen redan är på, vem som tar hand om Alfonz om Inez klämmer fingrarna i dörren osv. Alla är givetvis inte med på min plan eftersom jag oftast behåller den för mig själv och anser att övriga deltagare ska se den som en självklarhet. Dessutom är det för mig en utmaning att få ner 13 olika moment till 3 moment vilket inte alltid " oftast aldrig" betyder att jag är mer effektiv än andra.

 

När jag kliver upp på morgonen pejlar jag av första rummet jag kommer in i. Även om där råder kaos med tvätthögar och leksaker så ser jag minsta lilla förändring som inte hör till vanligheterna. Inez har spillt nåt, hunden har spytt bakom köksbordet osv osv. Jag idiotförklarar i vanlig ordning omgivningen för att inte se det där som man inte ser om man bara lever i nuet och går mot sitt mål.

 

Idag gräver hunden vi vaktar i kattlådan. Jag ser på något skumt vis detta redan i förväg, talar om detta för Johan som inte reagerar med blixens hastighet " hellst" före det har hänt. Naturligtvis flyger jag upp, blänger på honom och gör det själv innan ens hans tanke har hunnit agera i handling. Självklart blir jag också arg på hur han kan vara så trög!

Min vän utbrister:

Jag vet att hon har rätt men i mitt innre hade hela kattlådan legat utströdd över hela matrummet om jag väntat de där 2 sekundarna. Fast jag tycker det är skönt när folk törs påpeka mina brister som jag egentligen vet om men inte riktigt kan hantera.

 

Fast nåde den som ligger ytterligare 15 steg före mig!! Då jädrar!!

 

Fast en gång väntade jag de där sekundrarna. Jag kommer inte exakt ihåg vad det gällde. Jag vet bara att det blev pinsamt. Inez informerade säkert om att hon bajsat färdigt eller nåt. Jag väntade ut han och han såg ut som han inte hörde henne. Till slut kände det som om vi satt i var sin ände av soffan och visslade på introt till Barnen i Bullerbyn. Till sist " typ efter 5 sekunder" var jag ju tvungen att fråga om han hörde henne och jo.... ja det hade han ju gjort.

 

Jag lägger inte så himla stor vikt av över det jag kallar mitt gudinnesyndrom. Han jag är gift med bryr sig inte så mycket om det utan rycker mest på axlarna... Fast Jag vet inte så många som skulle stå ut med mitt gudinnesyndrom därför håller jag hårt i min man.

Den ända som jag vet är i närheten av min kaliber i tankeverksamhet är min vän Monique. Jag bestämde för länge sedan att om min make någon gång tröttnar på mig så ska jag gifta mig med henne. Hon är liksom en annan del av mig på nåt vis. Det kan ju bli kämpigt då hon är sambo men då får hon väl bli poly då. Då skulle vi kunna klappa varandra på ryggen och ge varandra beröm över hur smarta och snabbtänkta vi är och så skulle vi synka vår pms...... Det lät väldigt bra i huvudet! Nu när jag läser det i text låter det lite riskabelt......

 

Nu ska jag titta på tv med tonåring. Torsdagar kl 22.00 är ända gången han vill titta på tv i soffan här nere..