Pelagoner i olika storlekar och färger växer lite varstanns runt där du går med böjd rygg och rensa och ordnar.
Då och då vänder du dig om mot mitt håll och sträcker ut din hand.
- Här Sandra, smaka.
Timma ut och timma in plockar du, rensar och gör fint.
Jag förstår inte riktigt hur du klarar av det.
Själv får jag känslan av solsting efter några minuter i trädgårdslandet.
Det ger mig känslan av att du är lite övermänsklig.
I går föll ett tyst sommaregn hela dagen.
Det ploppade i den stora vattentunnan där du fyller din vattenkanna.
Jag satt i köksoffan nästan hela dagen, tittade på när du löste korsord.
Då och då försökte jag hjälpa till men jag fick aldrig till det.
Jag gnällde lite för att jag hade tråkigt.
Tittade lite på videon som du spelat in under julen.
I det här huset tittar vi på Kalle Ankas jul året om.
Ja och Stefan och Krister.
Hoppas att solen lyser i morgon.
Mormor sa att vi i så fall skulle plantera.
Idag när värmen böljar och solen gassar ser färgerna i ditt trädgårdsland ännu vackrare ut.
Jag sitter i skuggan under äppelträdet och funderar samtidigt som jag smaskar på det som du rensat ur landet.
Undrar om det har växt något i rabatten på framsidan av huset?
I morse efter frukosten planterade vi dumlekolor där.
Jag förstår det inte riktigt.
Hur kan de bli fler?
Jag vet ingen annan människa i världen som kan få dumlekolor att växa i rabatten.
Min Mormor måste vara väldigt speciell.
Hon är väldigt speciell.
Inte konstigt att det växer så fint i hennes trädgårdsland varje sommar.
- Kan vi kolla i rabbaten nu? frågar jag för 12e gången.
- Allt tar sin tid vet du, det tar tid för saker och ting att växa och slå rot.
Du torkar svetten ur pannan, dricker lite vatten och sätter dig brevid mig och tänder en ciggarett.
Det luktar så gott när du röker.
Din doft är något blandat med nylagad mat och cigarettrök.
Konstigt nog blir kombinationen något så väldoftande.
Hon tittar så där pillimariskt på mig.
- Ska vi gå och titta?
Jag hoppar upp utan att svara och springer till framsidan av huset.
Jag nästan studsar av iver när du böjer dig ner och börjar fösa undan jord där vi planterat.
1, 2, 3, 4, 5......
10 st dumlekolor blev det den här gången.
Jag förstår det fortfarande inte, men det gör inget.
Vi sätter oss ner och delar på kolorna.
Eller ja, mormor äter en och jag får resten.
Det börjar skymma och trädgården ligger vilande i den ljumma sommarkvällen.
Hon tar min hand och pekar upp mot himlen.
- Titta Sandra.
Långt där borta stiger luftballongerna en efter en upp mot skyn.
Himlen blir full av dom.
Alla har olika färger och pryds av reklam.
Alldeles tyst svävar dom fram.
Du håller mig i handen där jag står en halvmeter hög mitt i din magiska trädgård och tittar länge upp mot luftballongerna.
Den måste vara magisk, min mormor är magisk.
Bara du kan få kolorna att växa i rabbaten och din köttfärsås går inte att efterlikna.
Ingen är som du....
Du går fortfarande runt och påtar i en magisk trädgård fast någon annan stanns.
Då och då ger du mig en morot, en ärta eller en jordgubb.
Än idag smakar det himelskt.
Fast egentligen är du inte så långt borta....
Det är bara att blunda.
Våran älskade mormor...