Hontass "Hon Den Där"

Det har jag och min make haft i dag, det har vi varannan måndag mellan 18-20.

Egentligen är det Cope-tonår föräldrautbildning som komunen erbjuder vi åker på men det är även lite egentid i bilen dit och hem.

I alla fall är det väldigt givande att åka dit till Familjens Hus och bolla lite ideér och tanker, skratta och fnissa lite.

 

Jag har gått det förut då varianten om mindre barn så jag hade inte tänkt att gå det i år.

Men så kom det sig att den kära Ann höll info om det på ett annat möte jag deltog i.

Jag frågade om det bjöds på fika och hon kontrade med....

- Jag räknar med dig! och tittade på mig så där fullt i fan att jag ville springa hem och ringa och anmäla halva min släkt.

Jag talar ju om MIG här. Hon som känner världens dåligaste samvete mot alla som jobbar inom folktandvården bara för att hon väljer att ta familjen till Smile i stället. Hon som fick en egen sida på Wikipedia för att ge "dåligt samvete" ett ansikte, dessvärre blev sidan tyvärr bortplockad snabbt som tusan.

Naturligtvis anmälde jag både mig och min make. Han var ju lite tvär från början men nu kan man nästan ana att han ser fram i mot de där måndagarna med guldklimparna från komunen.

 

Idag gick det dock upp för mig att det bara var 2 tillfällen kvar!

 

PANIK!!!!!!!

 

Jag har ju faktiskt skapat mig ett behov här. Att det ska ta slut ger mig ju separationsångest från helvetet. Hur sjutton ska jag klara mig själv nu med massa hormonstinna tonåringar runt omkring mig. I vanlig ordning så flyger logiken långt långt bort utom räckhåll. Det finns liksom inte en tanke på att jag klarat det alldeles ypperligt och att det inte var att vi hade såna enorma problem som gjorde att jag anmälde mig. Nu ska jag helt plötsligt klara mig själv igen. Släppas ut i tonårsvärlden utan instruktionsbok och där vara auktoritär  utan att behöva stå på en stol så jag inte behöver vara minst.

 

Egentligen handlar det inte så mycket om att jag tror att jag inte ska klara av det. Rationellt sätt att se på det så vet jag att jag är en skit bra både tonårsmamma och småbarnsmamma. Allting handlar om att jag tycker det är så himla mysigt att vara där tillsammans med min man, roliga människor och hämta kraft och energi en stund.

 

Så nu har jag separationsångest.

Men jag tror jag kommer få igenom att ha en träff till.

Om inte så kommer jag ta till Lille-Skutt-Tårarna.