Ett fruktansvärt uppvaknande....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vid 3 tiden i natt fick mig att vrida mig i plågor.
När man först börjar känna av smärtan i drömmarna och vaknar av att man ligger ihopvikt som en fällkniv och kvider. Det känns som om tarmarna håller på och brista. Kallsvetten rinner och det går inte att få fram mer ljud än lite kvävda stön. Har många gånger försökt att väcka J men under attacker kan jag inte tala. Jag får försöka kravla mig ur sängen och ta mig upp på benen. Det ända som kan få det att släppa är att gå tills tarmarna börjar röra på sig och man kan springa till toaletten. Precis som man gör med hästar som har kolik. Gå tills dom skiter.Ibland tar det 30 minuter ibland flera timmar och har man otur några dygn.
Så i natt har jag vandrat mellan kök och vardagsrum i smått panik. Runt, runt, fram och tillbaka med känslan av att snart brister dom som överfyllda vattenballonger.
Många läkemedel har jag prövat och många utredningar har gjorts men inget har funkat och inga resultat har getts. Ibs är som att få diagnosen huvudvärk ungefär. Känner mig tvingad att återgå till flytande föda. Så länge jag inte stoppar i mig nåt fast så slipper jag det här och det är det värt när man haft några attacker på en vecka.

Nu är jag väldigt, väldigt trött och sliten.
Ikväll ska jag till Conventum. Jag måste hinna sova, åtminstone en halvtimme eller så.

Tur att det finns make up att dölja tröttheten med.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Jessica Jezzz Drougge:

Fy...usch, lider med dig. Överglad jag sluppit ibs, även om magen e stenhård av allt morfin just nu, så är smärtattackerna av det rättså milda och laktulosen i dubbel dos hjälper faktiskt till lite.
massa kramar ♡♥♡

(Ps..japp...ny blogg med mitt riktiga namn nu...)

2:a kommentar, skriven , av Kerstin:

Jag lider med dej! Kram på dej!

Kommentera inlägget här :