Minnen och spår av någon som kom och försvann....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har tänkt en den på åren som gått sedan 1980. Jag behöver lägga mitt pussel och jag är nästan färdig.

Vissa bitar får jag lämna till någon annan. Kanske vi någonsin kan vända dom rätt men det gör inget om de ligger lite fel heller. Jag behöver få ihop saker för att kunna anpassa mig och släppa. När jag vet nåt konkret kan jag känna OKEJ och gå vidare och leva efter de redskap jag har. Jag känner mig trygg i att vara så.

Men jag har tänkt mycket på de människor jag mött under mitt liv. Många onda som skadat mig illa och som låtit läkningen ta lång tid, såren som inte ville sluta blöda. De som fått mig att vända ut och in på mig själv och skapat ett jag som jag inte vill ha.... Dessa har jag tänkt på idag.

Ångrar jag att jag träffat dessa människor idag?!
Jag kunde i mitt hjärta känna NEJ!
Trots det obehag det gett så har det gett mig så himla mycket mer. De har gett mig så mycket kunskap, så mycket kärlek till de jag älskar, så mycket förståelse och så mycket som jag inte kan sätta ordet på.

Jag kan idag titta mig i spegeln och tänka att jag duger. Jag kan känna att jag älskar mig själv mer än någon annan och känna tacksamhet för alla som gett mig möjligheten att känna så.
De som älskat och stöttat mig är en stor del. De som skadat mig har en lika stor del i självinsikten även om de är rötägg.

Detta är en del av det jag vill ge till mina barn.
Människor kommer att såra dig men vad du väljer att göra med det är det viktigaste. Man kan välja att låta det äta upp dig eller stärka dig.
Lite självömkan måste man tillåta sig för att kunna landa och tänka och lägga känslolivet på plats, det tar sin tid.

Någon sa en gång...
- DU ÄR INGET OFFER!

Då va detta lite hårt att höra och kanske inte rätt tillfälle. Men nu håller jag med henne och förstår vad hon ville säga med det. Ungefär det jag vill förmedla med texten jag nu skrivit.

Tyck synd om det du gick miste om, självömka lite... Men sen...

Lev och njut. Alltid lär vi oss nåt som gör oss till bättre människor för andra och framför allt oss själva.



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Kerstin:

Du skriver så bra! Kram på dej!

Kommentera inlägget här :