...Pannan mot baren, nu spränger vi taket.
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen........
Hamnar i himlen, där änglarna gråter.
Stan är vaken, allt är förlåtet älskling!
Händerna upp i luften.
Vi ska bli fulla, livet är meningslöst.
Vem bryr sig?
Natten är vacker, du är som natten.
Och jag är en vinnare igen........
Det flödar toner ur högtalarna när jag dansar mig fram genom undervåningen, plockandes lite här, viker tvätt lite där. Jag fullständigt älskar att försvinna bort i musiken och låta kroppen ryckas med. I bland blir dansandet mest ett par spasmiska rörelser och andra utifrån skulle nog mest bli rädda över om jag var på väg att få ett epilepsianfall eller inte.
Inez njuter och är gärna med skrattet blir ett sånt där härlig barnskratt som kommer ända nere i från magen.
Leo är inte lika imponerad. Mamma ska inte dansa runt i makens kalsonger med dålig resår. Han tycker nog att jag åtminstone kan ta på mig en bh, det kan ju faktiskt komma någon.
Men när jag dansar så struntar jag fullkomligt i det, det är bara jag och musiken. Jag blir bara lycklig. Till sist brukar jag få med honom ändå när han inser att han inte kommer undan synen. Då dansar ungarna någon snurr-på-huvudet-dans och mamman dansar med de stora badlakanen och 14 udda strumpor.
Ingenting i synen är perfekt men allt känns fullkomligt....
låten är bra,men jag är bara 10 år!!!!