Ett stilla sommaregn...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Smattrar på altanens tak och vattnet strilar ur stuprören.
På dagbädden med Bo Kaspers Orkester i öronen, ett ögonblick i sänder.

Några stilla tårar som rullar nerför ansiktet. Följde doktorns råd och gjorde en plåster pause. Så nu ligger jag här oförmögen att göra nåt mer än det mest basala då smärtorna är svåra och jag hellst vill försvinna någon annanstans till ett annat liv, en annan kropp.
Jag ville ju bjuda familjen på paj idag, min godaste paj med knäckigt skal. Löjligt att gråta över en paj, visst?
Skiter väl i pajen egentligen, vi behöver inte mer socker. Jag blir ledsen över allt som inte fungerar, allt som jag skulle vilja, göra, skapa, leka, springa, hoppa, njuta mer av livet än vad jag kan i vissa fall.

Jag är ganska duktig på att balansera vågskålen och få det att funka hyfsat. Få ser mig i det tillstånd jag ligger i nu med tårarna rinnandes av smärtor.
Vill bli sedd som den glada positiva, den person som jag alltid önskade få vara.

Ett ögonblick i sänder sjungs det....

Detta går över och det gör det snart bara jag törs lita på det och slappna av.
Fram tills dess har maken klistrat på ett nytt plåster, skiter högaktningsfullt i någon plåsterpause och jag får se ut som en robocop-kopia.

Snart kommer ett nytt ögonblick..



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Guro:

Kjætreste Sandra . . . Du er et sånt menneske verden trenger flere av. Du er sjelden. ♡ Så snart smertene slipper taket så vet vi alle at du strekker deg til det ytterste for at alle skal være glade og ha varme hjerter. Takk for at jeg får være din venn.

2:a kommentar, skriven , av Jessica D:

♡♥♡

Kommentera inlägget här :