Ingen ide att spekulera!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Anledningen till att jag inte skriver ut några namn på bloggen ang vem jag är besviken på är av den enkla anledningen att jag ska kunna ventilera utan att att den personen ska bli drabbad av det.
Även om jag är arg och ledsen på personen i fråga så skulle jag ALDRIG tala om vem det är med respekt för den personen.
Personen ska inte bli drabbad av andra människor för att jag behöver häva ur mig skiten här.
Personen i fråga ska heller inte bli drabbad från andra människor pga att vi är osams.

Det går i mot min moral att göra så andra människor vänder sig i mot en människa pga min ilska.
Jag skriver inte heller så att det går att räkna ut vem det gäller.....

Så enkelt är det.

Blommor och bin.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Igår satt jag och Leo i soffan och pratade. Plötsligt säger han:

- Är din mage tom nu?
- Vad menar du?
- Har du ingen bebis i magen nu.
- Nej hon ligger ju där, säger jag och pekar på Inez.
- Men åååååh!
- Vadå!
- Jag vill ju att du ska ha en bebis i magen.
- Men det vill inte mamma, det räcker nu.
- Men åhhhhh.

*tystnad*

- Hur kommer bebisen in i magen då?

*höll på att sätta kaffet i halsen*

- Det kan vi prata om när du bli äldre.
- NEJ!! Hur kommer den in i magen.
- Öhh. Mammor och Pappor måste kramas.
- Men om jag kramar dig blir det ingen bebis.
- Nej Mammor och Pappor måste kramas med Mamma-Pappa-kärlek.
- Jaha....

*smyger iväg och ringer F och frågar vad sjuttom man svarar på en sån fråga egentligen. 
sen sätter jag mig hos Leo igen*

- Det gjorde inte du och min pappa.
- Jo det måste man annars blir det ingen bebis.
- Nej det gjorde ni inte för Pappa vill inte ha in mig i din mage han ville bara ha ut mig där ifrån.
- Öhhh....
- Han längtade så mycket efter mig så han ville bara att jag skule komma ut, inte kramas med dig.
- Öhhh jaha..
- Jo, säger han och nickar bestämt.
- Jaha då är det väl så då.
- Ja.


Nu hoppas jag och önskar och ber att det kommer dröja länge innan jag behöver ta den där diskussionen med Leo igen.

Ont det gör ont!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det gör ont idag, hemskt ont.

Förutom de efterföljder som städningen och en sömnlös natt ger så har jag en rejäl psykisk påfrestning just nu och det gör saken inte bättre. Det är ett sånt där läge idag så att kaffekoppen inte vill stanna i min hand och resten av kroppen känns som ett ihoprostat maskineri. Hoppas att några alvedon och 1 ipren får det att släppa lite.

Halloween idag då. Leo har väl redan tjatat 57 gånger "Det kan väl bli kväll snart". Ska försöka få honom till en fladdermus idag enligt hans egen önskan, vi får väl se hur vi får till det. Planerar även att göra en Halloween-tårta till dom små att smaska på. Men jag har tappat sugen för allt idag.

Luften har gått ur mig pga en fjantig konflikt som är så löjlig att jag inte ens tänker lägga någon mer energi på den. Jag har ganska mycket tolerans när det gäller andra människors betende. Men när man inte kan visa en annan människa respekten att få läka i fred och blir förbannad för att jag umgås med någon annan än denna så lägger jag ner. Sån vänskap vill jag inte ha, då rensas man bort helt enkelt. Det finns några få människor som jag klarar av när jag inte mår bra. Det är ett fåtal människor jag kan prata med om allt. Inte ens J är en av dom men inte tar han det personligt för det.

 Det är inte andra människor som inte kan lyssna eller inte bryr sig utan det är jag som inte släpper in folk på livet. Jag har heller inte behov av att släppa in alla i mitt innersta heller. Ingen kan prata med alla om allt.

Om en nära vän mår dåligt och hon säger att hon inte orkar att umgås eller prata så respekterar man det. Om jag sedan märker att hon har någon vän hos sig som stöttar henne så skulle jag bli så glad över att hon faktiskt har någon som hon kan ty sig till. Inte fan skulle jag starta ett svartsjukedrama på 6-årings nivå.

För att så snabbt som möjligt göra mig förbannad är att starta terror på sms. Då har man satt nivån på konflikten och jag vänder ryggen till och går. Jag har väldigt lätt för att förlåta andra människor "lite för lätt" och se till VARFÖR dom beter sig som dom gör.

MEN DET FINNS GRÄNSER FÖR MIG MED!! Den gränsen är nådd och då är det inte lika lätt att bli insläppt igen.

Vi är 8 stycken i våran familj. Det är min förbannade skyldighet att göra sånt som jag känner att JAG mår bra av och göra det JAG behöver för att kunna ta hand om min familj och vara en bra mamma. Kan man inte respektera det då kan man flyga.
Efter att försökt förklara, förklara och förklara och det ändå fortsätter då gör man bort sig i mina ögon. Det hade räckt med att lämna mig i fred några dagar så hade det varit lugnt men nu är det ganska så förstört.

Jag behöver inte detta och då väljer jag oxå bort det. Det är inte att vara egoistisk det är att se om sitt eget hus först och familjens behov före alla andra och det är vad fler människor borde göra. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte kan vara ALLA till lags just nu.

Och jag tar det INTE som en komplimang för att jag är omtyckt. Jag tar det som ett extermt jävla stort svek och det läker inte i första taget.

..... Så nu har jag rensat nu ska jag fira Halloween med barnen och ringa mamma.


J om respekt

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Hon den där o J fick trevligt besök igår.
Det blev lite öl i goda vänners lag.

En väldigt intressant sak som hände var att det kunde inte missunnas oss att få ha trevligt.
Förstår inte att man inte kan unna någon det att få ha roligt.
En väldigt underlig sak som nämndes var att frun inte har mått dåligt under sommaren.
Vad jag vet så var det så att frun inte kunde gå ner till sjön med lillkillen i somras.
Det har tom stått i bloggen om hur dåligt hon har mått.

Att en människa måste ta all fokus från någon till sig själv.
Det handlar om att visa respekt mot någon annan.
Jag kan ju säga att det gäller att veta när man ska dra sig undan en stund och låta någon må dåligt.
Frun kan liksom inte ens prata med J om allt när hon mår dåligt utan det finns några enstaka människor som hon kan prata med. J blir inte avundsjuk för det utan finns ute i periferin och stöttar. Frun kommer när hon själv anser att det går att prata med J.

Små barn brukar vilja ha all fokus på sig själva och alltid vara i centrum.
Men man tycker att vuxna människor ska ha den respekten mot andra.

Jag trodde jag hade gjort en Terry.

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
För några dagar sedan så fick jag en hel påse med kondomer av en kompis som jag ska ge bort till någon "skriver inga namn". Eftersom jag inte visste vart jag skulle lägga dom så gömde jag dom i barnvagnen för att inte några barn skulle hitta dom. Inte det smartaste stället men det va allt som fanns att tillgå när jag skulle akutgömma dom för instormande barn.

I går kväll va vi på möte på ungdomsgården ang nattvandringen som ska börja här i Östansjö. Naturligtvis glömde jag tömma vagnen innan vi gick.
Vagnen stod precis där kvinnan som skulle informera oss om allt stod. Hon va lite nervös och tog till vagnen som stöd.
Hon stod där och skruvade sig vid vagnen. Varje gång som hon rörde sig så gled överdraget längre och längre åt sidan. Då slog det mig!
"FAN!!! DET LIGGER EN HEL GENOMSKINLIG PÅSE MED KÅDISAR UNDER ÖVERDRAGET"

Jag visste att det bara behövdes en snudd till av henne på överdraget så skulle hela påsen blottas. Jag satt där och svettades och bad att hon inte skulle se vad som låg i vagnen. Precis när dom talar om att vi ska ta en paus så glider överdraget av. Jag kastar mit fram till vagnen halvt panikslaget och ser att påsen är borta. VART ÄR DEN?!?!?! Lyfter på babyliften och vänder upp och ner på vagnen. Letar på golvet, bakom vagnen.

Kunde se framför mina ögon inne i min skalle hur någon viftar med påsen och frågar "är det här din påse?" Jag insåg att jag i denna lilla hålan skulle bli fördömd när påsen hittades och med min otur så skulle påsen gå sönder och det skulle regna kådisar i hela ungdomsgården.

Började få panik.
J sitter ca 2 meter ifrån och när jag tittar på honom så ler han elakt. Han vet precis vad jag letar efter och han njuter av att se paniken i mina ögon.

- VAR ÄR DOM?!?! fräser jag smått hysteriskt.
- Vadå? flinar han hånfullt.
- Vart fan är påsen.
- Den lade jag ur hemma innan vi gick.
- Skämtar du.
- Nej, jag antog att du skulle glömma det och det kändes inte lämpligt att ha den påsen där när vi tog med vagnen.

Jag var färdig att mörda honom. Han hade faktiskt kunnat berätta att han lagt ur påsen. Om inte annat när han såg hur jag i panik började slita ur inredningen i vagnen samt kollat av hela golvet innan någon hann att trampa på den.

Nä i stället sitter han bara och njuter av att se min panik och säger ingenting. Ja han va ju skadeglad i alla fall. Det kan jag väl bjuda på då och jag roade honom så.

Bråk med Skattemyndigheten!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det har gått över ett år sedan Pappa dog och fortfarnade ska man uppenbarligen få ta hand om en massa skit. Fick brev från skattemyndigheten idag att han inte deklarerat och att jag måste styrka han inkomstuppgifter osv.

Jag ringde lugnt och sansat upp dom och talade om att jag minsann inte kan styrka något som jag inte vet något om. Dom får helt enkelt anta att det är rätt och räkna ut efter det.

- Han har inte deklarerat.
- Nej han är död som ni vet.
- Ja men då ska dödsboet göra det.
- Ja men hur ska jag kunna styrka hans inkomstuppgifter som jag inte vet någonting om.
- Det får du ju kolla upp så det stämmer.
- Öh va....
- Att inte deklarera i tid leder dessutom till ett betalningskrav.
- Vart ska du skicka den räkningen då? Till himlen eller!?

"Där slog det slint i mitt huvud. Så många gånger vi har fått höra den frasen och så många gånger som jag har fått förklara att det inte är så lätt och olika myndigheter har ifrågasatt varför och idiotförklarat mig för att jag inte har någon koll"

- Hur många gånger ska jag behöva förklara att min Pappa inte levde som du och jag. Hur många gånger ska jag behöva tala om att vi knappt hade någon kontakt och att jag inte vet ett skit och hans inkomster, utgifter och allt annat skit. Han har inte en grön pärm med inkomstuppgifter, en gul för utgifter, en röd för pensionssparande osv. Han va narkoman för i helvete saker och ting funkar inte så då. Vi hade knappt någon kontakt under hela mitt jävla liv och ändå är det vi som ska ta rätt på allt skit sen GE ER!!!
- Då får vi göra en skönstaxering.
- Ja det tycker jag.
- Men i det brevet du fått så ska du lämna synpunket och skicka tillbaka till oss innan den 9 november.
- Jag har ju inga synpunkter, gör vad ni vill bara vi blir av med skiten.
- Om det sen visar sig att han får tillbaka på skatten vart ska det gå då.
- Ja han har ju inga konton eftersom han varit död i över ett år och snor inte kronofogden det vilket de troligtvis gör direkt så går det till mig och min syster. Men jag kan sätta vad som hellst att det går till fogden.
- Hade han skulder?
- *suck* och?! Var det inte deklarationen vi pratade om.
- Jo....
- Gör en skönstaxering och hoppas på att det stämmer jag bryr mig inte, jag vet inget, jag har inga synpunkter på det heller.
- Är det dig man ska kontakta ang dödsboet.
- *morr* Mmmmm.
- Då hör vi av oss om det skulle vara något mer, säger kärringen extremt klämkäckt!
- Hej hej

*klick*


Jag kan inte räkna till alla gånger som jag blivit idiotförklarad av både skattemyndighet, socialsekreterare, trafikförsäkringen, vägverket och många fler för att jag inte har koll på hans liv och hans bestyr... Jag orkar inte försvara mig längre pga av hur han levt. Kände efter samtalet att jag kunde hanterat det bättre men va fan, jag blir så trött..

Lämna mig i fred!

Torsdag!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Fan jag tycker veckorna bara rusar iväg. Sitter och försöker få igång kroppen men det va inte det lättaste idag.

Jag ska ge mig ut på promenad idag med vagnen och alla djur har jag bestämt. Även om kroppen säger ifrån så behöver min hjärna det. Men det tar i mot lite när fötterna är som tegelstenar med glasbitar instoppade i dom. Få se om jag lyckas få ner dom i några skor först och främst.

Lillan har slocknat i babysittern och Artur går runt henne som en äggsjuk höna. Han vill ju ligga så nära henne som möjligt men det är svårt när han inte får gå upp och lägga sig i hennes knä. Stackarn han är ju bebis-sjuk.

Nä borsta lite tänder och bli som folk då nu när kannorna med kaffe är intagna.

Bra radioprogram.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Mamma skickade en länk till mig med ett radioprogram som jag lyssnade på.

Det handlar om anmning och hetsen kring att man MÅSTE amma och andra väldigt viktiga saker när det gäller föräldraskapat och att man måste vara en bra mamma osv. Även mamma-myter av olika sklag som man blir påtryckt som blivande förälder.

Jag tyckte att det va väldigt skönt att lyssna på det programmet.
När jag fick Zack och Leo gick allt så lätt och jag mådde bra. Denna gången har jag mått riktigt skit rent ut sagt och haft så dåligt samvete för att man inte har känt den där "ÅH-VAD-JAG-ÄR-LYCKLIG-KÄNSLAN". Jag grät hela dagarna när jag blev ensam och kände mig totalt överväldigad av allt så fort någon sa frasen "åh vad underbart" om något som gällde föräldrarollen eller förlossningen så bröt jag ihop. Jag ville inte känna så, jag ville känna lyckan men kunde inte göra det och jag begrep inte varför.
Jag är glad för att det va mitt 3:e barn som jag fick känna på ett sånt mående till följd av att bli mamma igen och att det inte va första barnet. Nu hade jag trots allt tillräckligt med egen kunskap för att förstå att det inte alltid måste vara så här och få någon slags panik över det. Det hade jag säkert fått om det va första barnet och jag inte visste något annat.

Nu är det ju på bättringsvägen för mig och jag har haft jätte mycket stöd av BVC som hela tiden påpekat att det inte är konstigt att känna så och även förklarat varför det kan bli så. Jag blev tillsagd vad jag skulle göra. Bland annat släppa alla krav och strunta i "JAG MÅSTE MÅ BRA" och det va inte för ens jag släppte dom kraven som det oxå började bli bättre.

Men många fastnar ju i det och blir riktigt dåliga och det tystas ju ofta ner för "man ska må bra och älska sitt barn och stråla av mamma-lycka". Alla får inte stöd i det måendet och jag tycker det är fruktansvärt.

Lika hemskt är det när mammor som inte kan amma av någon anledning hetsas till att de ska fortsätta mot alla odds bara för att det är bra. Sen hur mamman mår spelar inte så stor roll huvudsaken är att man ammar.

Jag har inga problem med amningen och ammar mer än gärna för jag tycker det är himla bekvämt. Men visst är det jobbigt, man blir ju äldigt låst och bebisen är bunden till mig. Det går ju inte att skicka upp mannen att mata någon natt när man är slutkörd.

Barn skriker, barn är jobbiga, barn tar musten ur en som förälder. I bland kan man tycka att "gud vilken tur att dom är så söta annars skulle man ge upp".

Barn är även underbara, goa och man kan inte göra annat än att älska dom och man vill absolut inte leva utan sina barn.

Men när allt inte är gulligull och rosa så ska det inte förnekas att man inte mår helt okej.

Nä nog om detta, här är en länk till programmet.


http://www.sr.se/webbradio/?id=1272&type=latestbroadcast

Mamma övningsbloggar...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Mamma får öva lite på min blogg för kommande egen blogg. Hon hade lagt det som kommentar men jag gör det till inlägg:



En liten mini-blogg-händelse från Blecket...jag smygbloggar för att träna!

I morse kom B utspringande till mig í mjölkrummet, när jag höll på att diska ledningen- som han alltid struntar i på kvällen, dönicken! Endast iklädd en t-shirt med massor av hål efter pälsängrar, kalsonger ut och in och ett par träskor, där den ena skon saknade tån!

- Vet du var mina byxor är hojtade han!
- Nä,minsann, hur ska jag veta var dina byxor är, gick du hem härifrån, utan dem igår?
- Det måste jag nog gjort, för de är inte inne!

Jag tittade in i motorrummet,innanför mjölkrummet, och ja visst, där låg de slängda i en hink!
Varför mannen hoppat ur sina byxor innan hemgång från ladugården, förtäljer inte historien och jag är heller inte säker på att vi vill veta....











Den där Ossy!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi är lite osams idag jag och Ossy.

Han smyger ner i babykorgen hela tiden. Där får han absolut inte ligga. Han fäller väldigt mycket och att få bort all päls ur skinnfällen är omöjligt och mopsar är kan vara ganska mycket kli-i-ögonen-hundar.

Flera gånger har jag sagt till honom och lyft ur honom. Första gångerna var det bara att lyfta ur han men nu......
GHAAAA!!!!

Han blir som en lealös unge. Han trycker sig mot botten i korgen sen totalslappnar han av så man inte kan få något grepp om honom. Precis som en unge gör när de krånglar och inte vägrar gå eller lyftas, bara hänger som en hal ål och glider ur greppet hur man än försöker. Så gör Ossy och då blir han VÄLDIGT tung.

Nu sist fick jag ta tag i ett framben och ett bakben och lyfta ur honom.
Men ni ska se han ligger nog snart där igen.

Ska ta in en bädd åt honom men jag tror inte det kommer duga för nu ska han bara ligga där det luktar bebis.

Kanske jag ska ge honom en egen papperspåse, dom brukar han vilja krypa in och lägga sig i.

Varning!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

VARNING!

 

Du har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar

stulna av organtjuvar på svarta marknaden.

 

Jag har råkat ut för något liknande...

 

Mina höfter stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till

sängs och vaknade  upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär

snabbt.

 

De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad

hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter dem. Till

slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag

för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen!

 

Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom de

gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som de snott redan

tidigare. Men min nya ända hade de satt dit minst 1½ decimeter längre ner

än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp

jeansen till förmån för långa kjolar istället.

 

För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när

jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min

överarm dingla fram och tillbaka takt med hårborsten jag använde för att

föna mitt hår. Det var riktigt läskigt - min kropp har blivit utbytt en del

efter en annan.

 

Vad skulle hända härnäst?

 

När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt

med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia.

Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara

sista gången Du använder Din ursprungliga näsa! De där plastikkirurgerna

använder riktiga implantat och kroppsdelar som de stulit från Dig och mig!

Nästa gång någon Du känner berättar om något de lyft - titta noga igen och

ta för sjutton reda på från vem! Var det från Dig?

   

P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och

plötsligt var de borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en

lättnadens suck - de hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu

har jag dem gömda innanför linningen i mina byxor

Plötslig ilska och fundering!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Började tänka på Pappa nu på förmiddagen.

"Den där pappan som körde in i ett träd och kom till himlen för att han inte hade något körkort" som Leo skulle ha sagt. Han säger så när han ska förklara vilken morfar han pratar om.

I alla fall började jag tänka på honom. I samma stund som jag tänkte på honom kände jag bara hur ilskan bara växte. Jag blev så jäkla förbannad. Jag tror det beror på att jag fått barn igen.

När Leo föddes så gjorde han en sån förbannat idiotgrej att jag praktiskt taget fördömde honom för all framtid. Av alla pucko-grejer han har gjort så var den gången en av de värsta. Jag var arg när det skedde men den riktiga ilskan kom ca en månad efter det skedda när jag verkligen kom på hur idiotiskt det var. Ungefär i den tiden jag nu är med Inez.

Nu har jag kommit å mig själv med att gå här och skälla högt över detta. Jag hör ju hur jag låter när jag går här och muttrar "Hur fan kunde du din förbannade **** ***"

Det hjälper ju knappast av att gå här och skälla högt i ensamhet. Men ibland behöver man bara gapa av sig lite för att sedan kunna släppa och knata vidare.

Han bad aldrig om ursäkt för det men han gjorde det indirekt genom andra har jag förstått nu i efterhand. Ett förlåt mig hade väl kanske inte dämpat varken min ilska eller min besvikelse men ändå. Det är en av de saker som jag inte har kunnat förlåta ännu. Jag har accepterat och hyfsat gått vidare men att förlåta går inte ännu. Men det tycker jag abslout inte att man måste heller "så länge man inte låter sig ätas upp av bitterheten" och jag VET att han skulle förstå det.

Jag vet att han är jätte stolt över mig och det jag presterat och det liv jag byggt upp osv.
Vid ett tillfälle sa han till mig:
-Du har lyckats skapa dig den tillvaro som jag skulle vilja ha men aldrig kommer att lyckas med. Jag är så stolt över dig, du är en fighter!

Det värmde verkligen att höra honom säga dom orden. Jag känner att jag skulle behöva höra det från honom idag med om och om igen.
Jag hör det från andra människor runt mig. Men det är bara när det kommer från vissa som det verkligen sjunker in, om man kan förklara det så. Pappa Ove, Mamma, Terry, Farmor, Farmor Ingrid "i himlen sen många år", Pappa Pierre och Mia är ju såna som jag verkligen kan ta till mig att höra det ifrån.

Varför är det så? Att när vissa säger vissa saker så sjunker det in men när andra säger samma saker "även om personerna betyder lika mycket" så kopplar det liksom inte.

Människan "och min hjärna" är en underlig skapelse.

Nä nu behöver jag inte skriva mer för nu är jag inte arg längre.....

Börja blogga morsan...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det är tyst i huset och jag bara njuter av tystnaden!

Lillan sover, hon har fortfarande pyamasen på sig, jag hann inte byta kläder på henne innan hon somnade om. Men vi ska ju bara vara hemma så det gör ju inget.

Letar på nätet efter en serie som gick för några år sedan. IN TO THE WEST har jag för mig att den hette, en serie i 6 delar. Men jag hittar den inte för nerladdning... skit oxå.

För övrigt så tycker jag att min mamma ska börja blogga. Hon lämnar låååånga kommentarer på min blogg och bara de kommentarerna skulle kunna bli bra inlägg. Blir så full i skratt åt henne ibland. Som nu sist när hon såg likheten mellan Leo och en liten tjatig killing.

"Haha- när jag hade den där killingen intill mig tänkte jag på Leo! Den tjatade hela tiden: "Hjälp mig nu då, det är blött, är det långt kvar?Stanna jag måste bajsa!Kan du bära mig nu då? BÄÄÄÄR mig då,jag är ju liten..."
Klockan är 06.47 och jag har varit uppe en timma.Kollat på tv och rullat cig,nu ska jag ut o ge hästarna och sedan ge mig iväg!Börjar med att mjölka korna,sen får vi se vad som händer!På Blecket är allt tänkbart, ingenting är ovanligt!Tror att jag gör tidig kväll idag,det blev sent igår...Ha en finfin dag.
hmmmm jag har ju nästan börjat blogga i din blogg.."

Jag tycker det är dags att hon skaffar sig en blogg så jag får skratta lite. Är det något jag vet att on kan så är det att skriva och formulera sig i ord. Jag tror det där munlädret går i släkten.... eller vad säger du  Terry Toppa.

Nä nu ska jag ta mig en dusch medan lillan sover.

Dammsuga.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ibland måste man dammsuga fick jag lära mig när jag växte upp. Ett sånt där måste som ska till för att man inte ska få en hel sandlåda fastsatt under fötterna och för att man inte ska bli invaderad av dammråttor.

Jag skulle dammsuga. Tog ett kliv bakåt när jag satt i sladden, där stod dammsugaren. Föll baklänges och sopade bakhuvudet i bordet. Nu vill jag inte dammsuga mer och jag har inte ens börjat.

Men ont som f*****n gör det!
Tydligen ska man sitta på sitt feta arsel för att inte förolyckas av någon märklig anledning.

I min dödsannons kommer det säkerligen stå något liknande som:

"Det blöta lövet du halkade på tog dig ifrån oss"
" Varför skulle matbordet alltid stå ivägen för dig, vi ses i himlen."
" Med ett fallskydd vid sängen skulle du funnits med oss idag"

Det är livsfarligt att leva. Men man lever inte längre för att man slutar att leva.....

Jo då hon kan visst!

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
BIBBI <---- "länk"  tror inte ens Terry skulle vara så korkad så hon råkade kasta sina kläder av misstag.

Då kan jag berätta om en gång när Terry var väldigt fattig.
Hon letade rätt på var ända pantflaska hon kunde hitta för att få ihop till lite mat och cigaretter. Hon gick in på affären i Boda och pantade sina flaskor.
Där efter när hon skulle trycka ut kvittot så hon kunde handla för det så RÅKADE hon trycka på "skänk-pengarna-till-barnen-i-afrika-knappen".

Det var en mycket ledsen Terry Toppa som ringde och berättade vad hon hade lyckats med. Jag försökte peppa henne med:

- Men du gjorde i alla fall en god gärning.

Det funkade inte på Terry, hon blev ju inte mindre hungrig och röksugen för det.
Om jag inte minns helt fel så löste det sig ändå tack vare någon anglalik människa.

Men då var det synd om Terry.

?

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Undrar om man kan säga att man har gjort en Terry när man inser att man faktiskt har råkat kasta alla sina kläder av misstag.

Ser ut som om jag kommer få köra med mjukisbrallor eller kortkort fram tills i vår när jag KANSKE kan ha råd att köpa nya kläder.

Jag hatar att handla!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Var inne på Marieberg idag och storhandlade till frysen. Jag hatar verkligen att handla och jag hatar när jag kommer på den imponerande iden att handla när det är lönehelg. Men nu va det att välja på att handla utan barn på lönehelg eller med barn senare i veckan.

Gick igenom IKEA för att komma till resturangen för att få i oss lite mat. En romantisk middag på IKEA, de ni.
I bland när jag är på IKEA så får jag sån god lust att börja hoppa i sängarna och sofforna bara för att se reaktionen på handlande och personal. Har dock inte gjort detta än men det måste ske någon gång.

När jag blev akut kissnödig "som vanligt" skulle jag ta toan vid resturangen. Jag avskyr verkligen när de har bås med bara små skärmväggar och 10 toaletter på rad. Det går ju när man ska pissa, men fy för att bli akut skitnödig och bli tvungen att gå på en sån toalett. Dom kan lika gärna ta bort väggarna det blir ungefär lika lite privat som med väggarna. Jag skulle nog hellre skita på mig än att bli tvungen att sätta mig med 9 andra brevid huuu.

Det som slog mig sen var hur är folk funtade egentligen. Där står en man med sin fru och tittar på en av de dyrare sofforna. Av samtalet att döma så ska dom verkligen ha den. Sen tittar man på gubben och ser att han har hela fickorna fulla med IKEA-blyertspennor som sticker ut i klasar ur fickorna. Stackars gubbe som inte har råd att köpa pennor för att han måste köpa den dyraste soffan.... Är det någon form av förvriden snålhet eller?

När Zack och Leo var små så upplevde jag att det var ganska bekvämt att gå med barnvagn i trängsel. Alla flyttade på sig när man kom och det var aldrig några problem att ta sig fram. Men nu....
Nu står fan folk mitt i vägen och flyttar sig inte fast dom tydligt ser en. Kärringar som springer in i vagnen och sedan ger en det onda ögat som om jag skulle kört över dom.

Nä fy farao, det kommer dröja länge innan jag ger mig iväg och handlar igen!

PANIK....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag ska ha 2 säckar med kläder som jag lade undan när jag blev för gravidtjock för att ha dom.

Vi har letat, letat, letat och letat efter dom här säckarna men hittar dom inte.
Nu är jag rädd att dom åkte med till UFF-lådorna i flytten.

PANIK.......

Jag har ju knappt några kläder, inte fan har jag råd att köpa en ny uppsättning med kläder.

Men vi kan inte hitta säckarna!

Lördag då....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jaha då va det Lördag då och inte ett skit får jag gjort.

J är ute och försöker skruva ihop min bil så den kan besiktas och användas. Själv försöker jag bestämma mig för om vi ska passa på att storhandla och fylla kyl och frys idag när han är klar.

Jag känner mig som en hemsk människa idag. Igår kväll släppte J ut hundarna för kvällskissen. Ossy som aldrig kommer för ens han är klar brukar vi gå in och vänta på sen får man hålla koll och släppa in honom när han behagar att vara färdig.

- Ossy vägrar komma!
- Ta in de andra så tar jag in honom snart....

Lillen var vaken i natt så jag hade fullt upp med henne och när jag vaknade i morse och klev ur sängen så var det något som fattades. Ingen sprang runt benen på mig och kraffsade och pratade "gläffser" ingen hoppade upp och ner av glädje över att " ÄNTLIGEN KOMMER HON".

VAR FAN ÄR OSSY!!

Letade runt till jag råkade kasta ett öga ut genom altandörren. Där satt han och stirrade på dörren. Han har väl aldrig varit så glad över att se min den lilla mopsen.
Tur att han har så mycket fett och päls att det måste bli polarvinter innan han fryser. Men stackars hund....
Hade inte reagerat på att han var borta eftersom Fille brukar ta med honom upp till sig på kvällen.

Så nu har jag jätte dåligt samvete och det låter han mig inte glömma bort. Han lägger huvudet på sne och tittar jätte ledsamt på mig.

Nu ska "hon den där" straffas och psykas ut!

Shopping!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har suttit på nätet och kikat runt efter vinterkläder.

Börjar bli dags att stor shoppa vintermundering till alla barn här hemma. Tänkte det skulle vara smidigt att kolla på nätet vad affärerna har så man sen slapp att springa runt i ALLA affärer på jakt. Vara lite förutseende så man kan gå direkt dit man ska.

Men vad dåligt de har på sina hemsidor, inte mycket av utbudet man ser där inte......

Blir nog till att kuta runt i alla fall.

Offentlig amning.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När vi var på vårdcentralen häromdagen så fick blev Inez hungrig och började gapa och vråla.
Vi var ensamma i väntrummet jag, Fille, Leo och Inez. Slängde upp tröjan, fram med tutten och matade. När jag var klar hade jag problem med att få tillbaka boobset i bh:n. Leo började vrida och vända sig sen viskar han.

- Göm.
- Va?
- Göm den!
- Vad?
- DEN... *pekar på bröstet*
- Men Leo det är bebisens mat.
- GÖM DEN NU! *fräser han ilsket*
- Det är ingen som ser Leo.
- MEN GÖM NU!!!!!!!!!

Fattar inte vart denna pinsamhet över mina tuttar kommer någonstans i från. Han har skulle ju inte bry sig om jag så tog av mig alla kläderna mitt på torget i Hallsberg. Varför denna panik. Förklarade lite smidigt för Leo att om det störde någon att jag matade bebisen offentligt så kunde de lägga en filt över skallen så dom slipper titta på.

Då nickade han medhållande och sa:

-Om dom inte har någon filt med sig då?
- Öhhh....

Ja hur gör man då!

Skit dag.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vilken jävla skitdag! Allt går i mot mig idag. Jag har massor att göra och har lyckats dragit på mig en förbenad skallebank. Ungar ska iväg och J ska på bowling med jobbet i kväll så jag lär väl däcka när alla kommit iväg. Sen ska han hämtas sent i kväll.

Va in till Gerda en sväng på jobbet och det var roligt att träffa tjejorna på Knuten, det var länge sedan.

En av hundarna hoppade över Inez när hon satt i babysittern "det får dom absolut inte göra" idag och trampade henne rätt i ansiktet. Hon fick en liten reva och ett blåmärke. Fy att en sån liten milimeterlång rispa kan blöda så mycket. Trodde hela ögat var kört innan jag fick bort blodet och såg den lilla lilla rispan ovanför ögat. Ringde till Gerda och tjöt som Lille Skutt, blev så satans rädd blev jag. Men det är ingen fara med ögat tack och lov. Jag tackade Gud för att jag inte klippte klorna på hundarna i går som jag skulle för då hade dom varit mycket vassare och kunnat göra betydligt mer skada.

Nu kommer jag ju inte våga ha henne i sittern om jag inte sitter tätt tätt intill. NEJ JAG HADE INTE LÄMNAT HENNE SJÄLV, JAG SATT BREVID I SOFFAN. Det bonkade till i hallen och hundarna trodde att det kom någon så de skulle skynda sig dit och lillan låg i vägen.

Jag hade en väldigt skamsen hund efteråt, Så knäckt hon va stackaren. Det va ju inte meningen.

Jaha... Nä jag lär väl få nåt gjort då!

Hämnd.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har fått hjälp av Nick och Kristin att komma på bästa hämden för Filip som hällde ett mjölkglas över mig i helgen.

Vänta du unge... det kommer.
Måste bara hitta det jag letar efter.
Sen är kommer du inte vara så stöddig.


LSD eller hjärndöd!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag undrar vad det är med J idag.

Han har överöst mig med kommentarer och sms hela dagen om hur vacker, underbar och sexig jag är.

Då är min fråga:

Vad har han petat i sig?
Antingen har han tagit en LSD-tripp eller oxå har vissa delar av hjärnan börjat dö.
Har han inte lagt märke till att jag haft mjukisbyxor i 3 dagar, inte kammat håret på 2 dagar, osminkad och finnig av alla hormoner och stinker av sur mjölk och barnspya.


Nåt fel är det!

Rosa moln och perfektion.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har med brist på annat vandrat från blogg till blogg till forum tillbaka till en annan blogg vidare till andra forum på promenad efter läsvärda bloggar.

Ibland stannar jag upp och fnissar lite åt något små roligt. Men av någon anledning har jag mest hamnat på såna där rosa-moln-mamma-bloggar som jag brukar kalla det.

Rosa-moln-mamma-bloggar är bloggar skrivna av mammor som är så där äckligt positiva och lyckliga vad som än händer och vilken motgång som än sker. Då kan jag inte låta bli att undra och det är en egen illusion eller en strävan efter perfektion.

" Lilla Eskil 6 månader har skrikit i 2 månader, han är så söt när han börjar bli blå"  "Söta lilla Ivan 2 år har kletat bajs på hela badrumsväggen, så gulligt så man blir rörd att se barnets strävan efter att få utforska nya saker"

Allting är så perfekt. Mamman är perfekt i snudd på en Bree Van de Kamp, pappan är perfekt och den mest underbara man man kan hitta och barnen de är så perfekta att några brister eller satyg inte går att finna hur man än försöker...... Det luktar säkert lavendel ur munnen på dom när dom vaknar på morgonen "även efter en rödvinsfylla" och doftar vanilj när de skiter. Mannen kommer hem pigg och utvilad från jobbet, mamman har dukat upp en 3 rätters middag och barnen har under eftermiddagen gjort alla läxor som behöver göras innan skolavslutningen nästa vår.

Men vart finns verkligheten?!

Ska jag läsa en blogg så vill jag kunna identifiera mig själv i den på något sätt som mamma, kvinna, fru eller vad det än är man söker..... Sen slår mig tanken att det kanske bara är jag som är fläng som tröttnar på ungar ibland och känner att jag vill dunka huvudet i elementet när någon tjatat oavbrutet i 95 timmar. Undrar om det bara är jag som känner att ett elhalsband med fjärrkontroll och en rulle silvertejp skulle lösa många irritationsmoment och underlätta vardagen i många fall.

Men då behöver jag bara titta mig omkring i min närhet och inse att NEJ DET ÄR INTE BARA JAG... Det är ju faktiskt mänskligt att inte vara ofelbar.
Man kan inte vara så perfekt.

Det är jobbigt att kliva upp på morgonen, ungar är för jävliga i mellanåt, mannen går en på neverna och man själv vill inte ens titta sig i spegeln och mötas av en skrämmande, hemsk förställd bild av en själv. Man önskar ibland att man kunde kasta ut alla och låsa dom ute i ett dygn eller 2. Man förbannar sig över att barnarbete är olagligt "IRONI" och att det inte är tillåtet med en isoleringcell i källaren.

Man förbereder sig i mellanåt på att framtiden kommer tillbringas i en tvångströja och att en fin demens kommer att slå till strax efter 30. Man kan oxå känna en enorm tacksamhet att man har den där sista spärren som gör att man inte har ihjäl någon när en hel barnaskara gaddat ihop sig mot en och spelar ut alla mot alla, skriker, gapar och lever rövare, man inte sovit på ett ex antal dygn och gubbfan är grinig, kåt, otacksam och totalt osexig med häng på kalsongen och gnäller över att det ligger en leksaksbil i hans arbetsko.

Men på något sätt så lever jag hellre i detta organiserade kaos än innanför en falsk och perfekt fasad. För fy vad dåligt jag skulle må om jag strävade efter den perfektionen och vilken frustraktion jag skulle känna mot alla andra i familjen som inte levde upp till kraven.

Nej jag är då nöjd som jag har det med min kaotiska, icke perfekta och ibland helt vansinniga tillvaro. Mina ungar är inte perfekta, J är halv tokig och jag är så långt i från perfekt och "normal" som man kan bli. Är nog mer lik en elak häxa än Bree.

...... Och det är jag förbannat nöjd med.


Eller ja..... Kanske som Bree som hon kan vara när perfektionen rinner ur händerna på henne.


Skön dag.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Dagen i dag har varit en lagom dag.

Sov i natt, lillan vaknade vid 3 och åt sen sov hon till min klocka ringde vid 07.
Passade på att sova lite till när Leo var på dagis och Inez sov. På dagis var det fika med barnen för alla föräldrar, så vi fikade och pratade lite. Vi hade inget att göra och L ville inte åka hem så vi åkte till Kristin för att kolla om hon gjorde något tok. Men det gjorde hon inte. Hon klädde om barstolar och det var inte alls tokigt och nte det minsta porrigt heller ;-) Fick lite god fika och trevligt sällskap en stund innan det var dags att dra vidare.

På vägen hem så började L tjata om hålet i örat som han vill ta. Ringde F och fick klartecken så vi vände bilen och åkte till Mia.

Han var så duktig men han tyckte att det gjorde lite ont. Nu springer han runt här och visar alla. Han säger att han blivit stucken av en igelkott och när de ser förvirrade ut så vänder han fram öran och himlar med ögonen. Jätte stolt. Jag har lovat han att jag ska lägga upp en bild på det senare.

Nä nu svälter barnet.

Fullt ös medvetslös.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har sovit  i natt, sovit som en stock. Gud vad skönt. Jag har tydligen varit uppe och hämtat Leo när han vaknade i natt men det kommer jag inte ihåg men Leo säger det så då är det väl så då.
Men i morse försov jag mig åt fanders för mycket. Har inte hört klockan, inga ungar, ingenting. Vaknade i panik 08.30. Skulle ju ha varit på dagis kl: 8 i Hallsberg med Leo. Mötte Zack i hallen när jag stapplade fram yrvaken.

- Jag går nu mamma...
- Men gud vilken tur att du är klar. Vad duktig du är.
- Du sov så gott när jag tittade in så jag ville inte väcka dig!

Egentligen ville jag säga "MEN VARFÖR VÄCKTE INGEN MIG!!" men han ville ju visa omtanke för han trodde inte att jag hade fått sova i natt heller. Så jag sa bara tack och pussade honom hej då sen stack han till skolan. Leo satt i soffan och tittade på tv, inte han heller hade velat väcka mamma. Men han slängde i sig frulle och fick på sig kläderna och jag fick iväg honom till dagis till slut.

Sen var det dags att hämta honom igen, köra Fille till doktorn och Inez till läkarundersökning på BVC. Fille har haft ont i halsen i en vecka men det fanns inga bacilusker så det är bara att vänta ut det onda. Inez skrek tills hon blev blå när läkaren försökte undersöka. Jäklarns vad arg hon blev. 4000gr och 52cm låg hon på nu så hon växer i en rasande fart. Ökat 2,5 cm och 900gr sen sista vägningen.

- Oj oj här finns det gott om mat, sa läkaren och skrattade.

Handlade lite på vägen hem och kände i bilen hur jag blev så där akut skit trött. Drog på volymen på radion och skrålade för full hals. Fille verkar aldrig riktigt vänja sig vid det där, jag förstår inte. Han skakar bara på huvudet åt eländet och filmar spektaklet.

Nu ska jag lägga mig på soffan och vila ögonen till spiderman med Leo innan han den där som jag är gift med kommer hem så jag får hångla lite.

Tick tack....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Gud vad klockan går sakta. Undrar  om man kan skruva fram den och försöka inbilla barnen att det är läggdags så man får krypa ner i sängen någon gång.

J är på Öppet hus i Nora på Beas skola, han kommer nog inte för ens sent. Själv vill jag sova.....

Hoppas bara lillan vill sova i natt!

Kolik.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Lillan har kolik.

Hela natten har det låtit som i ett operahus. Klockan 02.30 ca tog min underbara man över.
Jag får lite dåligt samvete när han går upp och tar henne fast att han ska jobba men jag behövde verkligen någon timmas sömn. Leo är ledig från dagis idag så att sova nu på dagen är ju ganska så kört, det får jag göra när J kommer hem i så fall.

Sen jag klev upp har allt bara gått rakt i mot mig. Fick ställa mig och skura golv det första jag gjorde pga en mindre trevlig överaskning. Sedan upptäckte jag att det luktar väldigt illa här och lyckades lokalisera det till barnvagnen. Jag och Leo var ute och gick i går kväll när vi varit hos Amanda med familj, tydligen hade jag kört igenom en rejäl hög med hundskit. Jaha bara att in med den i duschen och skura igen. När jag skulle hälla ut skurvattnet så var det stopp i hon och stinken faaan rent ut sagt. När det var dags att släppa ut hundarna så var grinden öppen, Zack ligger i migrän och Inez skriker fortfarande. Sen när jag kommer ut i köket och ser synen efter ungarnas frukost då bröt jag ihop. När Gerda ringde då bara sprutade tårarna, kan tänka mig att jag ser ut som Lille Skutt i mellan åt.

Jag skulle åkt till henne idag egentligen men hon sa till mig att stanna hemma så kommer hon hit i stället. Tack och lov för att någon kan säga sånt åt mig i bland för jag är nog inte alls i stånd att köra bil. En veckas festande hade varit mindre påfrestande än det här.
Jag har aldrig haft en unge med kolik förut så jag har inte den blekaste aning om vad man ska göra. Det ända jag vet är väl att man typ inte kan göra någonting.... *suck*

BVC och läkarbesök i morgon i alla fall. Pratade med dom idag och jag skulle prova med några andra droppar oxå och köra med både det och minifom. Hoppas det hjälper "håll tummarna".

Nä nu ska jag göra frukost och ta en värktablett få se om jag lyckas att brottas med snabeldraken senare, det skulle behövas.

Trött men nöjd.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har haft en väldigt orolig bebis inatt. Hon har inte gapat och skrikit men gnytt och knorrat och vägrat sova. En sömnlös natt med andra ord. Har fått gå runt med vagnen i natt och förbannat mig över att att vi inte har några trösklar på nedervåningen att köra fram och tillbaka över.

Blev lite full i skratt när jag lämnade vagnen i 3 minuter och fann Ozzy i korgen under vagnen när jag kom tillbaka. Men han ville inte ligga kvar när vagnen började gunga och skaka för att söva Inez.

07.30 i morse gav jag upp. Då fick J ta nästa jourpass och jag fick gå och lägga mig en stund. Så nu sitter man här med 2 kryss till ögon och bäljar i sig kaffe för att kanske kunna vakna lite.

Känner att jag måste sätta utt någon form av strategi hur jag ska lägga upp mornarna när Leo ska till dagis nästa vecka. Måste nog få till någon slags morgonschema som jag kan följa punkt efter punkt om det är så att lillan varit vaken och jag är så trött så jag inte kan tänka. Det är ganska jobbiga mornar när han ska till dagis eftersom jag kör honom till Hallsberg och går sen inte de andra ungarna upp som dom ska då blir allt kaos.

Blev lite full i skratt åt J de 10 ´dagarna han var hemma och var pappa ledig. Jag har beklagat mig lite hur kaotiskt, stressigt och jobbigt det blir på morgonen om inte alla gör det dom ska och man ska iväg till Hallsberg och lämna Leo för att sne oxå hinna hem i tid och se till att Zack verkligen kommer iväg dit han ska. J har väl lyssnat på ett halft öra och lite trött sagt " - ja ja gör som mamma säger på morgonen och gå upp när klockan ringer". Dom orden har jag hört och känt ett sting av "fan vad du gnäller" mellan raderna.
Efter ett antal mornar med ungar som inte gick upp och andra som skulle köras och aldrig blev klara osv så var han i upplösningstillstånd. Varje kväll vid kvällsmaten hör jag mina ord i hans mun " Nu går ni upp i morgon, jag har inte tid att bråka med er på morgonen osv" sen vänder han sig mot mig och säger " tur att Leo är så medgörlig och gör det han ska när man ska iväg" EXAKT MINA ORD SOM INTE LYSSNATS PÅ!

Det kändes som en seger att se honom slita på morgonen och vara lika frustrerad som jag. Önskade bara att jag kunnat slänga på honom en jätte-gravid-mage och morgon-fibro-krämporna på det. Lite skönt kändes det i hjärtat faktiskt och okej då det fanns lite skadeglädje med. För jag vet att närsta gång jag beklagar mig kommer han inte att kunna göra annat än att förstå. ;-)

Han är bra underbar min make i alla fall. Han tog med sig ett gäng ungar till sina föräldrar nu för att hämta ved. Han ger mig lite tid för mig själv och har förstående för hur utpumpad jag blir efter en sån här natt, det är verkligen inte alla karlar som förstår det eller accepterar att man blir det.

Tur jag har den gubben, även om han retaar gallfeber på mig ibland.


Ps: Planerar en brutal hämnd på Filip då han hällde ett glas mjölk över mig igår.... Har inte kommit på vad än men det ska vara brutalt.

Skavsår i öronen!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Leo ger mig skavsår i öronen idag. Det är bara vi 2 och Inez hemma så det finns bara mig att terra dessutom. Han kommer med de mest märkliga påståenden och just när jag slagit dövörat till kommer det en fråga som jag naturligtvis svarar helt fel på och sen blir det het debatt.
Munnen går i ett på honom.

- Mamma en gång på dagis så började jag blöda på fingret.
- Mmmmm.
- Mamma jag har faktiskt träffat Ronja och Birk på riktigt med min pappa.
- Vad roligt.
- När jag låg i din mage mamma då skadade jag mig på ditt skelett.
- Jaså.
- Mmmm det gjorde ont men jag badade innan jag kom ut så jag var inte så där kladdig som Inez var när hon föddes.
- Jaså.
- Hade jag tvål då i magen?
- Mmmm.
- Hur fick jag in den då?
- Öh va?
- LYSSNAR DU INTE MAMMA!! HUR FICK JAG TVÅLEN!?
- Vart!?
- I magen.
- Men du hade ingen tvål när du låg i magen.
- DU SA JU DET!
- Gjorde jag?
- Ja.

*arg blick och tystnad 3 sekunder*

- Mamma...
- Mmmmm
- Tomten vet vad jag heter.
- Mmmmm
- Mamma!!
- Ja..
- Jag måste gå och kissa!
- Tack och lov så blir det tyst några sekunder.
- Varför..
- Gå och kissa nu så ska jag plocka fram lite silvertejp så länge.
- Om du sätter silvertejp på mig så ska jag limpistola dig!
- *suck* gå och kissa.
- Skyndar mig.


Måste hitta på något verkligen distraherande åt honom innan jag sitter och gungar fram och tillbaka i tvångströja.

Krock mm

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jaha då får J skriva lite då.

Igår kväll satt vi ju här hemma o mest drönade.
J gick in i duschen framåt sena kvällen o såg en bil stå borta vid skolan.
Tänkte väl inte så mycket på det, såg inte så bra pga att jag inte hade glasögon på mig.
När jag duschat klart sa Hon den där att det var en sheriff bil som stod där.

Mycket riktigt så var det en sån.
Den stod där för att något grodyngel hade kört in i en lyktstolpe med en A-traktor.
Kanske gick lite fort där.
Senare kom det en sheriffbil till.

Man kan ju påstå att det händer en hel del i den här byn.
Har nog inte sett så mycket sheriffbilar ens när jag bodde i örebro för många årsedan.

Nu ska det vara ett möte om nattvandring också.
Det är ju helt klart en positiv sak som förhoppningsvis blir av.
Helt klart kan man ju faktiskt ställa upp någon kväll i månaden för att få ett slut på allt djävla onödigt sabotage som förekommer här. Tyvärr fattar ju inte ungarna att det är skattepengar som går åt för att laga allt.
Tycker riktigt synd om deras föräldrar för ungarnas rum måste antingen vara väldigt sönderslagna eller så är det väl pedantiskt där hemma. Något problem ligger det ju bakom allt.
Understimulans på något sätt.
Dessutom undrar man ju vad dom får göra ute hela nätterna.

När det dessutom är 11-12 åringar som får vara ute vid 12 tiden på nätterna.
Har föräldrarna inga gränser över huvudtaget.
Här kör vi med följande.
11 åringen kl 20 på vardagar o 22 helgerna.
12 åringen kl 21 på vardagar o 23 helgerna.
15 åringen har fria tider men kommer oftast in 22 senast på vardagar o typ 23 på helgerna.

Klockan 20 ska alla barn vara hemma o äta kvällsmat.
Dom som får gå ut efter det får vara ute en stund.
Men just den där kl 20 tiden är något som vi är hårda på, det ger dom en rutin som dom måste följa.
Ungarna klagar inte över det utan tycker att det är bra att vi har tider som dom ska följa.
Det ger dom en trygghet och det visar att vi bryr oss om dom.

Det är väldigt viktigt att ge dom en stabil grund o trygghet.
Däremot går det inte att skylla allt på bara barnen i samhället utan även politiker måste ju ta sitt ansvar genom att se till att det finns möjlighet för olika evenemang i samhällena för att sysselsätta ungarna.

En fråga!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har en fråga till er läsare.

Min son Zack kom hem idag och berättade att en kompis förälder inte tyckte om honom tidigare för att han var ute så sent på kvällarna. Men nu när personen lärt känna honom så tyckte personen plötsligt att han är jätte gullig.

VA?!?!?!?!

På vardagar ska ungen vara inne kl 20.00, detta är inte förhandlingsbart om det inte är något riktigt super speciellt + att läxor osv ska vara klara innan han går någonstans över huvudtaget.
På helgerna ska han vara inne kl 22.00 absolut senast och då har han varit hemma tidigare och ätit kvällsmat. Detta är inte heller förhandlingsbart.

Han är jätte duktig att passa tiden.

Då är min fråga till er:

Är detta för sent för en 11:åring och är det så in i helvete sent att det är rimligt att hysa agg för?
Jag är ingen superduper mamma men jag tycker väl inte det är så fruktansvärt sent för en 11:åring som jag dessutom vet sköter sig *hyfsat i alla fall*

Och om nu detta vore sant att han va ute mitt i nätterna "vilket det verkligen inte är" så är det väl oss som föräldrar dom ska ifrågasätta och fan inte ungen!! Jag skulle uppskatta om människor som tror sig se mitt barn ute mitt i nätterna ringde mig och meddelade detta så jag kunde tala om att han liggen och snarkar i sin säng.

*irriterad*



Ps: Dennes unge är jämn gammal med Z och har samma tider som Z och det är tydligen inget fel. Men tydligen har personen titt som tätt sett Z ute mitt i nätterna långt efter att jag stoppat han i säng.

Sörens ont i ryggen.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Känns ungefär som om ryggraden intagit formen av ett S. Skit ont gör det.
Oftast när det gör så här ont brukar jag kränga på mig en av korsetterna i garderoben. Kanske inte är så jätte lattjo med en svart i lack, rosa siden eller vit spets under mjukiskläderna men det hjälper till att stödja och lindrar det värsta.

Men de som finns i garderoben går ju inte att använda nu. Fy farao att snöra åt dom över tuttarna. Det går ju inte att snöra löst upptill och hårt längre ner. Då skulle det i så fall vara en underbyst eller annan gördel i stället. Efter ett jäkla letande på nätet ger jag upp. Eftersom jag tappar så mycket vikt hela tiden känns det ju meningslöst att köpa en som kommer vara för liten om 4 veckor. Och de på nätet är det stålhyskor eller dragkedjor osv. Jag vill ha en traditionell med snörning bak och bara hel fram som verkligen är ställbar så man inte behöver köpa en ny om någon vecka. Men letar man efter såna på nätet så är de så förbannat exlusiva att man kan titta sig i arslet efter dom pengarna. Och tittar man efter billigare och lättare varianter ja då är det bara som någon jäkla kroppstrumpa man ska kränga på sig med ben och hela skiten..... Nä aldrig.

Just i detta fallet behöver det ju varken vara snyggt eller exlusivt bara det är funktionabelt.

Sökandet fortsätter.

Ozzy är lite egen.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Inte så lite heller. Blir så full i skratt åt honom när han sitter i soffan och har spanat in något gott och smarrigt som ligger på bordet. I går stod det en äppelskrutt på bordet. Han satt halva eftermiddagen och stirrade blint på den där skrutten, gläffser lite, försöker att skälla på skrutten, hoppar till rätt va det är och hoppas på att om han psykar den tillräckligt länge så kanske skrutten hoppar till honom. Så här har han ju alltid gjort.

Det roliga är att han har börjat göra samma sak mot Inez om hon ligger i babysittern och är arg eller ledsen. Då går han fram och nosar sen sätter han sig en meter i från och börjar psyka henne på samma sätt. Han hoppar lite, gläfser och ser precis lika dum ut som när han försöker få något smarrigt att hoppa till honom från bordet.

Jag undrar vad det är han försöker med. Han kanske tror att hon på det viset kommer att resa sig upp och bli glad eller är det ett försök att få henne tyst, så fort jag tar upp henne ger han sig ju men springer då runt och är jätte lycklig. Precis som när man ska slänga äppelskrutten och han hoppas på att man ska ge den till honom i stället för att slänga den. Det kanske helt enkelt är så att han vill ha min unge ;-)

Ja han ser i alla fall bara för rolig ut när han håller på.

Natten och sjukling!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ja natten gick väl så där. Lillan härjade fram till 00.30 då hon spydde ner hela sig själv och kudden. Sen somnade hon som en stock så det var väl det som behövdes antar jag.

Fille är sjuk igen. Han hr jätte ont i halsen och idag har han feber med. Blir det inte bättre får vi väl ringa vårdcentralen igen. Sist blev det ju pencelin och det har väl ´kanske inte tagit som det ska antar jag.

Ska göra mig i ordning för att åka in till Hallsberg. Jag har absolut ingen lust att åka någonstanns. Jag vill vara hemma under mitt täcke i fred från omvärlden. Men jag har lovat så det är bara att åka. Sen vet jag ju att jag mår mycket bättre när jag kommer hem även om det tar i mot att ge sig av.

Nä måla på ögon, näsa, mun kanske.

Min Toppa.

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Jag kom helt plötsligt att tänka på hur mycket jag saknar min Terry Toppa.

Terry är en sån där syster som man inte kan leva utan. Hon är en sån där syster som man kan säga allt till även om det kommer tillbaka med ett illvrål, vi kan ryka ihop så in i he****e för att sen ligga dubbelvikta av garv tills vi kissar på oss. Antingen får hon en att bli allmänt jätte blåst eller oxå får hon en att känns sig väldigt normal "och då menar jag väldigt normal". Hon är en sån där syster som säger " Det är nog dags att jag är tyst nu annars börjar vi nog slåss" och fnittrar lite grann.
Vi har väl inte alla hästar i stallet och Terry bjuder verkligen på det.

Med Terry är det inte onormalt att klämma huvudet i elhissen på bilen eller hamna i någons binge för att han lurat hem en med orden "jag har en fjärrstyrd micro hemma" som man dessutom glömmer att titta på och gör om samma misstag 3 gånger. När man är med Terry så är det heller inte konstigt om man tror att bilen kokar för att solen lyser så starkt eller att tro att dom små plupparna på knapparna i bilen är blindskrift.
Med Terry kan man köra rakt in i en snödriva med bilen utan att oroa sig för att hon ska bli galen, hon skulle ha gjort det värre.

TERRY GÖR ALLT VÄRRE! "Fast ibland är jag värst *schhhh*"

Alla har sin egna speciella person och Terry är min person!

Jag älskar henne massor och saknar henne så in i bomben.

Läkemedelsföretagets gåva till Inez.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har nu en mycket nöjd bebis här hemma.

Sista dygnen har inte varit roliga. Inte för att hon är någon skrikig unge för det är hon verkligen inte, men hon har haft jätte ont i magen. Knorrat och spänt sig och rätt som det är har det kommit ett sånt där panikvrål. Hon har sovit i ca 20 minuter och sen vaknat med ett illvrål och varit jätte ledsen, inte mycket till sova då inte.

Idag orkade jag inte med att se henne plågas mer och känner verkligen att jag behöver få sova. Skickade J till apoteket för att köpa Minifom-droppar till den lilla. Jag hade inte räknat med en sådan förbättring på en gång då det kan behövas ett par gånger innan det hjälper.

Gav henne lite droppar sedan mat och sen kom en jätte rap, brak i blöjan, rap igen och ännu mera smatter i blöjan. Hon har inte lyckats rapa riktigt en gång sedan hon anlände, inte konstigt att hon har haft ont i magen. Efter rapen och braket var hon så nöjd och hon är fortfarande nöjd. UNDERBART! Nu hoppas jag på lite sömn i natt i alla fall.

Minifom ser jag nu som guds gåva till bebisen "och mamman", eller läkemedelsföretagets gåva till Inez kanske ♥
Med tanke på hur dyrt det var så hade jag blivit mer än vansinnig om det inte funkade :-)

Öve på norskan....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Fick en kommentar från Kristin som jag tolkade som att jag borde öva på norskan. Fick en länk med som jag skrattade gott åt. Ja det är väl bara att sätta igång och öva för jag vet att Leo håller med henne.

Ps: K jag ringde dig förut för att få höra din ljuva stämma, men inge svar.

Mullvad

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
J började jobba igen idag.
Har inte sett framemot att börja igen.
Skulle gärna vara hemma i en månad, anser nog att man borde få vara det istället för 10 dagar.

Dagarna går fort och den som födit hinner inte riktigt återhämta sig på 10 dagar.
Men det var bara gilla läget o gå upp i morse.
Praktikanten jag skulle ha med sjukskrev sig direkt.

När jag avslutade jobbet innan förlossningen så var jag 2 våningar under USÖ.
Nu när jag började igen blev jag skickad 400m in i en gruva.
Kan ju säga att fast vi åkte med helljusena på jobbar bilen var det mörkt.
Det är en lite speciell känsla att åka nerför o nerför innan porten kommer.
Väl nere var det en bra bit att åka.
Där till slut fanns dom rörena som vi skulle byta ut.

Demontering av bef rör gick kanon.
När vi skulle börja montera dom nya passade inte ett skit.
Felmätt och fel svetsat.
Tur J varit ledig o inte haft med tillverkningen att göra.
Så det blev en snabb tur till Örebro för att hämta packningar så vi fick dit den gammla biten igen.
Sen in till Örebro igen för att börja bygga om.

Så hela dagen har gått åt till att knappt göra något alls.

En bra regel när det ska svetsas är ju att samma person mäter o svetsar.
Annars en riktigt bra o måttsatt ritning.

Så nu får vi se hur det passar i morgon när det bär av under jord igen.

BVC och promenad...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Hade ett samtal med BVC på telefonen idag ang dessa hormonstormar. 3-dagars-gråten håller i sig och jag tycker det borde lägga sig snart, det har ju snart gått 3 veckor och jag mår fortfarande som om det vore 3:e dagen efter förlossningen. Det hör väl inte till vanligheterna att det håller i sig sa hon men det händer. Vi ska dit den 20:e och då skulle vi följa upp det igen om det inte blivit bättre.

Jag har så in i norden med mjölk och hon sa att det kan ha med det att göra, väldigt mycket mat = väldigt mycket hormoner. Hon frågade om jag behövde komma dit och prata, men det anser jag väl inte. Det finns ju inget att prata om, jag har inget att må dåligt över. Jag vet ju att det är hormonerna och att det går över tids nog. Men det är frustrerande att bli så ledsen över ingenting när man borde vara den lyckligaste i hela världen.

Hon frågade om jag ätit idag. Då va klockan över 13.00 och när hon sa det så kom jag på att jag faktiskt glömt bort att äta. Det va tydligen oxå normalt. Allt knepigt verkar vara normalt för en nyförlöst. Efter de andra barnen har allt gått så lätt, nästan för lätt. Nu är allt raka motsatsen, undrar om det är för att det va en tjej denna gången *skumt*

Ät mat, ta en godisbit, gå ut och gå och gå hem och lägg dig och sov va vad jag blev tillsagd.
Så jag värmde mat, åt, gick ut på promenad och n är det den där sömnen som ska till oxå men det får bli en bok.

Promenaden var jätte skön. Tog med mig Kita i kopplet och räknade med lite krångel när vi skulle gå med barnvagnen. Hon har aldrig gått så fint förut. Såg ut som hon var mallig för att gå ut med barnvagnen. Vi gick förbi grävmaskiner, cyklande busiga ungar, mötte 3 hundar och stannade och pratade med folk efter vägen. Inte en ända gång var kopplet spänt. Hon gick banne mig fot hela vägen förutom när hon kissade. Sökte ögonkontakt hela tiden och väntade på kommandon, attans vad duktig hon va. Det där med att gå med vagnen är nog hennes grej, verkade som om hon kände sig nyttig.

Mattes duktiga tjeja, men nu är hon helt slut. Tror jag det, blev nog mycket hjärngympa för henne.

Nu ska jag lägga mig och läsa The Dirt med ens lillan sover.

Trött och lite medtagen!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Lilla I ville inte sova i natt så det blev en sömnlös natt för mig med.
Försökte sova idag på dagen men det gick inte. Det där rådet "sov när bebisen sover" funkar ju inte alltid. Känns som jag söp som ett svin igår i huvudet och jag är alldeles skakig. Men jag var så långt i från det som möjligt framför en film och sen rakt i säng.

Tänkte jag skulle försöka ge mig iväg och hitta på något eller umgås med någon idag men när jag väl va på G så kände jag bara " Nä fan jag orkar inte" så jag la mig och läste i stället. I morgon börjar ju J jobba igen och detta är väl sista chansen att verkligen vila "eller försöka i alla fall".

Hormonstormarna fortsätter.... *suck*

Mat för spädbarn!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
J satt i går och läste en liten bok vi fått från BVC ang mat för spädbarn. En sån där folder från livsmedelsverket. Där stod det att man ska göra maten tilltalande, dekorativ och så vidare för att göra det hela mer inbjudande.

- Nu får du ta och pynta tuttarna!
- Va!
- Ja det står här att man ska dekorera maten och göra den smakfull.
- Men hallå!
- Du får måla någon snyggt på dom, lite glitter kanske.
- *suck*

Han verkar finna någon väldigt kul i att mina tuttar nu mera bara ses som mat och han är snabb att påpeka det på alla möjliga vis.
Själv kan jag inte se det roliga i det alls!

Både jag och lilla I somnade som s

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
50cd07d3fe14a930407c6a5c97a2aecd.png

Kolla varifrån!

Både jag och lilla I somnade som stockar. Hon med munnen full med mat och jag med boken i ansiktet. Nu kommer jag inte vakna till liv för ens det är dags att sova och då är jag väl pigg. I har där i mot inte bestämmt sig för om hon ska sova eller vara vaken. Hon myser bara som vanligt.

Plugga igen!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag har jag lärt mig att "jag har pluggat igen" betyder man som kvinna har roliga veckan.
Jag tycker att plugga igen låter som sexstrejk eller nåt. Så det ska jag börja använda.

När jag säger "nu pluggar jag igen" ska J veta att det är dags att låta mig få som jag vill.

Flubb!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
FLUBB är något nytt ord som J har konstruerat i sin hjärna.

Han klappar mig på benen, rumpan, magen:

- Fan det är ju ingenting kvar!
- Nej.
- Kan ju nästan gripa benet med en hand.
- Jo eller hur!
- Men du har ju så mysigt FLUBB!
- FLUBB!?!?!?!?!

Jag misstänker att det skulle vara någon form av komplimang men jag vet inte riktigt om jag kan ta det så. Om man nyss fött barn och magen fortfarande är så där lite dallring vill man väl inte bli klappad på magen och få höra
- Du har så mysigt FLUBB!

FLUBB är inte ett ord som ska användas i samband med en komplimang. FLUBB kan man använda om man är riktigt osams och vill sätta en nål i ögat på den andre.

FLUBB..... Vilket jävla ord!
Han hade lika gärna kunnat säga "vad mycket daller du har älskling"

Jag har fan gjort det igen!

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Ja en Terry alltså!

Det är ju själva fan att jag aldrig kan tänka först och handla där efter!

Denna gången handlar det om att jag i ett tidigare blogginlägg i sommras skrev om att jag gärna går på vissa möten osv för att få titta lite på en viss människa som jag anser är så där lagom vacker.... Eller vrålhet med andra ord.

Detta är en människa som jag mailar en hel del med och härom dagen slog det mig att min blogg adress står med i mailen jag skickar.
Började då rota i minnesbanken i mitt bakhuvud om jag bloggat om detta ämne och jag hade ett svagt minne av att det var så men jag tänkte att "jag tänkte nog bara göra det, det blev nog aldrig av". Jag gick därför aldrig in i arkivet här på bloggen och kollade för jag "hade ju bara tänkt att blogga om det". Berättade detta för Terry idag och hon talade utförligt om för mig vad det var jag skrivit "typ gå på föräldramöten för att spana in heta lärare osv"....... FAN FAN FAN. Och det stämde minsann, jag hade skrivit något liknande.

Tur jag inte har några svårigheter att tala om för någon att de är heta om jag anser det. Men lite förargligt är det.

Nu ska jag byta bajsblöja och förbanna mig själv för att jag är jag. Ska dessutom försöka komma på en strategi för att slippa följa med till skolan något mera eftersom jag då inte vet hur jag ska bete mig. Risken är ju inte så stor att just det inlägget uppmärksammats men efter att Filip trissat mig lite och plågat mig genom att tala om att det är klart dom läst så blir jag lite paranoid.

Tänk först och handla sen....... Vad betyder det!

J är nockad!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Stackars J har gått med en fruktansvärd huvudvärk hela dagen. I förmiddags hade han så ont att han var nära att kräkas. Han intog både alvedon och ipren men inget vill hjälpa. Nu massor med timmar senare har han fortfarande fruktansvärt ont.

Jag gav han en tablett och sa till han att svälja. Det gjorde han oxå. Sen frågade han:

- Vad va det för tablett.
- Mina värktabletter.
- Dom värktabletterna.
- Ja, nu kommer huvudvärken försvinna.
- Ja men...... shit!!

Min tanke va att han skulle slippa huvudvärken och vi skulle fixa med det vi planerat i dag men nu sover J och han sover väldigt tungt. Det låter som en motorsåg i soffan. Min förhoppning var att han skulle höra till den kategorin av människor som INTE däckar av en värktablett *ironi*. Men ack vad fel jag hade med min otur vaknar han väl sen och pratar konstant hela kvällen med *ironi igen*

Jag tror jag nockat min man!



Ps: lade in några *ironi* i inlägget för att folk verkligen ska förstå att mer än halva inlägget är ironi och att jag INTE brukar droga ner min man. Bäst med tanke på hur andras humor ofta kan skillja sig brutalt från min.

Avlusning...... IGEN!!!!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Fy faaaan säger jag bara. Nu var det dom 2 stora grabbarna. Den mindre fanns det bara en i huvudet på men den andra..... hu jag ryser bara jag tänker på det. Och då kan jag säga att vi luskammar ungarna hela tiden för att de inte ska få skiten i håret igen... men ändå!

Och nu upptäckte jag hur gräslig min fobi är egentligen. Jag bröt ihop totalt. Tidigare idag har jag maniskt stått och kammat mitt hår så jag har nog inte hälften av allt hår kvar. Sen tvingade jag J att kamma igenom allt med balsam i håret och sedan gjorde jag om det själv igen. Finns inget på varken mig, J, Leo, Zack eller Inez men lik förbannat kryper det över hela mig.

Fattar inte hur dom små krypen kan knäcka mig så...... Mår skit rent ut sagt!

Slö och öm!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Slö och öm är jag idag! Det blev inte så mycket sömn i natt. När inte lillan krånglade så hostade Leo och när han inte hostade så vaknade jag av att jag va helt sjöblöt av svett och kudden dyngsur. Tycker de här hormonsvallningarna borde ge sig snart men det känns i både kropp och själ att de håller i sig.

Tur man kan sätta sig i bilen ibland och grina för absolut ingenting :-)

Napp eller inte napp?!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag står i valet och kvalet om jag ska ge Inez en napp eller inte.

Mina andra ungar har inte haft napp och det har gått bra. Först när de börjat på dagis och sett alla andra barn med napp på vilan så har de viljat ha en egen, men då mest att hålla i bara för att. Det har ju givetvis aldrig heller varit problem med att få dom att sluta med napp eftersom de inte haft behov och varit beroende av den. Zack hade sin kanin och Leo har haft sin snuttefilt i stället.

Men Inez har ett oerhört sugbehov och vill tutta hela tiden. Detta resulterar ju i att hon får i sig VÄLDIGT mycket mat som i sin tur leder till magont. Flera av de gånger hon vaknar på natten vill hon inte äta utan bara snutta och tugga på mig.

Bör jag ge henne en napp för att stilla det värsta av sugbehovet eller bör jag härda ut?

Jag vet fan inte!

Oväntat grattis-kort.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Simon gick ut och hämtade posten. När han kom in räckte han över ett silverfärgat stort kuvert som va adresserat till mig och J. "GRATTIS" stod det på det och jag funderade en stund på vem det kunde vara i från innan jag öppnade det. Tänkte ju inte på att kolla om det stod avs på framsidan vilket jag såg efteråt.

Lirkde upp ett fint hempysslat kort med en jätte gullig text i till Inez och en super gullig grattis hälsning till mig och J.

Det var från Elin <--- "länk" En bloggläsare vart blogg även jag följt länge och vi har lärt känna varandra lite smått över internet både i blogg och på Facebook.

Så himla gulligt och jätte glada blev vi, det var verkligen en ljusglimt i höstmörkret.

Tack så jätte mycket gumman! Om du inte vore så förbaskat långt bort så skulle du få en bamse kram och en stor blöt puss!

TACK!

Filip är gay:ig.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Filip håller på att reta gallfeber på mig! Nu har dom nämligen kommit på ett nytt sätt att reta gallfeber på mig totalt. Så fort jag säger någon så gör han en liten fjant-gest med handen och säger "careface" och han gör det med värsta gay-attityden alltså väldigt feminint. Det ska tydligen betyda " skiter väl jag i"

Sen om jag säger något annat så vänder han upp handflatan, blinkar med ögonen och säger lika gay:igt "spegel".

Så nu är detta nya nöjet, ta kål på syrran med dessa påhitt.
När han skulle gå ut så hör jag den där gay:iga rösten i hallen.

- Jag går ut lite *viftar lite med handen och rättar till frillan*
- Nu lägger du av!
- Care face * handvift och hela gay:rubbet*
- SLUTA!!!
- hä rråå syrran *åter igen värsta gay:igt.

Sen Vänder han på klacken och går ut och jag är färdig att mörda.

Men jag hörde grabbarna viska förut att dom nog inte vågar åka i bilen med mig när vi ska in till Transtenskolan på öppet hus. Undrar om dom tror att jag ska kasta ut dom i farten eller köra med gasen i botten rätt in i en bergvägg. Nä min hämd är smartare och mer plågande än så..........

Vänta bara.

Allt blir fel.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Igår så tog jag mig som sagt en tripp till Hasselfors och Mia.
Förklaringen till J varför jag ville åka en sväng blev fel hur jag än försökte formulera mig. Jag märker på honom att han är lite bitter. Inte för att jag åkte för det unnar han mig verkligen utan för hur jag lade fram det hela.
Men va fan, inte mitt fel att jag har svårt att hitta ord ibland.

- Jag åker till Mia en sväng!
- Ja det kan du behöva!
- Jo komma hemifrån lite och umgås med..... Öh vettigt folk.
- Vadå vettigt! Är inte jag vettig?!
- Jo men du vet vad jag menar...... Umgås med lite vuxna människor.
- VUXNA...... Vad menar du nu då, jag är vuxen.
- Jo men.... Äh va fan! Ses sen!

Det blir bara så fel ibland när jag ska öppna käften.

Bilder från kameran.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Äntligen har bilderna förts över från värsting kameran så jag slänger väl upp lite från första dygnet hemma.
Det blodiga och kladdiga behåller jag för mig själv.

Zack fick jag inte med på bild med denna kameran, han var nog ute och sprang..

Leos samtal med morfar!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag fick vackert följa med Leo ut på altanen för att ha hans samtal med morfar.
Han klättrade upp på altanräcket och tittade upp mot himlen.

- Hej morfar.
..........
-Vad gör du?
..........
- Jaha mmmm.
...........
- Jaha, jag tittar på tv oxå.
...........
- Jo jag mår bra.
...........
- Hur mår du?
...........
-Jaha.
...........
- Jag vill bli priat när jag blir stor.
...........
- Ja.
..........
- Hej då Morfar nu går jag in!



Hur gulligt som hellst. Där satt han och pratade upp mot stjärnhimlen. Sen var han glad igen.

- Vad sa morfar då, frågade jag lite försiktigt.
- Han tittade på tv och mådde bra!
- Vad skönt.

Sen har det varit lugnt om döden idag, kommer väl en ny frågesport i morgon skulle jag tro!

Leos tankar om döden!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Nu är Leo i en sån period igen där det frågas och diskuteras mycket om döden.

- Hur länge lever man?
- Vart kommer man när man är död?
- Hur länge är man död?

Idag har han helt plötsligt kommit på att alla dör någon gång och det va ett hårt slag för den lilla killen.
Hörde att han började prata om döden med sin mormor i telefonen och om himlen och om allt och inget.
När han lagt på luren brast han i riktigt förtvivlad gråt.

- Jag vill inte att min mormor ska dö.
- Det kommer dröja många år gubben.
- Hur många år?
- Måååånga, hon kommer bli jätte gammal.
- Jag vill inte att du ska dö, eller pappa eller Zack eller Inez *snyft och storgråt*
- Men lilla gubben du är gammal innan vi alla dör.
- JAG VILL INTE DÖÖÖÖÖÖÖ!!
- Du kommer bli en gammal gubbe innan du dör.
- Hur gammal.
- Så gammal så du knappt kan gå!
- JAG VILL INTE BLI SÅÅÅ GAMMAL *stor tjut*
- Så ja hjärtat det är bra nu.
- JAG VILL BARA ATT KRIGARE SKA DÖÖÖÖÖ *snyft*
- Hm....

*Rätt var det är så hoppar han ur mitt knä*

- Öpnna fönstret!
- Varför?!
- Öppna fönstret nu!
- Varför, det blir kallt!
- Jag ska prata med morfar, han ser mig nu öppna fönstret.
- Du kan prata med honom ändå!
- NEJ!
- Gå ut på altanen då!
- Jag vill prata i fred....
- Öh okej...


Vad säger man liksom. Det måste vara ett jätte hårt slag och skrämmande att komma underfull med att alla man älskar kommer att dö någon gång och även upptäcka att man själv inte är odödlig. Hur förklarar man och tröstar i det. Det är inte lätt att vara en icke allvetande mamma alla gånger.

Nu ska jag följa med Leo ut på altanen, jag fick följa med till slut.

I morse kom Leo in i sängen och ga

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
0-1a8a6de2bb8403d8c902c00abf741dfb.png

Kolla varifrån!

I morse kom Leo in i sängen och gav mig en ring. - Varför får jag den, frågade jag. - För att du är världens bästa mamma, fick jag till svar. Hur gulligt är inte det då. Den är lite liten men jag får vackert ha den på mig för att inte såra hans lilla hjärta. Mammas gullunge.

God mat och häxjakt!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Var ut till Nick och Kristin igår eftermiddag och tog en fika. Fick med oss mat hem som smakade helt underbart. Tack Kristin!

Häxjakten där ute har stegrats till något som man inte ens kan sätta namn på. Det handlar inte längre om skitsnackande grannar och nyfikna skvallertanter som inte vet vad de talar om. Nej det har gått betydligt längre än så och jag blir stum av förundran hur långt människor kan gå för att knäcka en annan. En av dessa människor som är ute efter att knäcka besitter en form av maktposition inom en viss myndighet om man nu kan kalla det myndighet och utnyttjar det till max.

Det påstås att dessa människor är osammarbetsvilliga och stridslystna men då undrar jag.

Om du skulle hitta helt främmande människor gå en "promenad som dom utryckte sig" i ditt hus skulle inte du då bli ilsk? Jag skulle knäcka näsbenet på dom tror jag.
Om jag hittade en annan främmande människa drickandes öl i mitt kök taget ur min kyl skulle jag oxå bli vansinnig. Om en reporter skulle publicera en massa lögner i lokaltidiningen och mitt namn blev stämplat och googel-bart för all framtid skulle jag kriga utav helvete.
Om någon bygger en parkeringsplats på min gård "vilket är ett lagbrott" bara så där och jag kontaktar lantmäteriet och ber om nya gränspinnar och de svarar "du använder väl inte den biten ändå" så skulle jag bli galen. Om jag sedan skulle få en räkning på en jävla massa 1000-lappar för att någon besitter makt till att se till att man kan få en sån räkning för vägar som inte används så skulle jag nog bryta samman.

Detta är bara en liten del av häxjakten...... Och så har de som ställer till med det här mage att påstå att de som utsatts är fientliga och osammarbetsvilliga. Det tycker jag är lite skrattretande faktiskt.

Jag hoppas och önskar och ber att dom inte ska bli omkullkastade av all skit dom får ta och jag stöttar dom till 100% sen får folk säga vad fan dom vill om det.

Det finns många sjuka människor, dessa är inte en av de människorna.
Det finns hemskare saker i världen att ta tag i och bråka om än detta.

Tyvärr vet jag hur svårt det är att bli accepterad i den hålan om man inte förljer normalnormen i deras ögon. Stackars inskränkta människor!

Nog om detta för nu är lilla I ledsen igen!

Lördag och lugnt i huset.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det är bara jag och Inez hemma och djuren förstås.

zack har sovit hos en kompis och är nu på väg till en annan kompis i Hallsberg på cykel. Bea är hos grannen och leker och Leo följde med J och Simon på fotbollscup i Örebro och Filip är med tjejen i Rättvik. Så det är lugnt och skönt här hemma.

Jag fick mycket sömn i natt. Inez somnade vid 22 och vaknade inte för ens vid 5 i morse och åt lite för att somna om. Men ändå är jag helt slut. Magen var bättre i ca en dag sen pajade det igen så nu vill jag hellst gå dubbelvikt om jag ska stå upp. Det får helt enkelt bli att ringa vårcentralen på måndag trots min hjärnas vilda protester. Det började ca 2 veckr inna förlossningen och efter det har det ju bara trappats upp och nu har jag provat alla piller som man får ta vid amning och alla huskurer och fil med goda bakterier osv men det hjälper inte.

Men vill inte gå till farbror doktorn, tänk  om de får för sig att använda en kamera igen då går jag och gömmer mig i garderoben. Men jag måste få ordning på magen innan J börjar jobba igen efter pappaledigheten för annars blir det nog rätt så kört här hemma.

Nu knorrar det från babykorgen igen så det låter som dags för käk!

Vill oxå till Rättvik.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag vill oxå åka hem till Rättvik. Nu har Fille åkt och jag har hemlängtan. 

Eller det är lite dubbelt. Jag vill gärna bara vara hemma och ta det lugnt, men fan vad skönt det skulle vara att åka hem till mamma eller till syster Terry i Blecket, Pappa och Rina i Nittsjö hade inte heller varit helt fel.

Saknar Rättvik även om jag har det ofärskämt bra. Om man kunde flytta våran gård och huset till Rättvik hade allt varit komplett.
Vill ut och rida.  Lufsa fram på småvägarna och njuta av alla vackra höstfärger.

Det vill jag göra just nu!

Filip ska ut och resa!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Filip ska åka tåg till Rättvik och hem till mamma idag.

Jag har separationsångest. Han kommer hem på Söndag men det känns som en evighet.
Och så ska han åka tåg själv. Dit är det väl ingen fara men på hemvägen ska han byta i Avesta Krylbo och det känns nervigt. Känner mig som världens töntigaste hönsmamma.

- Nu går du inte vilse på tåget eller efter vägen!
- Määäh det kan man ju inte göra!
- Terry skulle kunna det.
- Ja men Terry kan gå vilse i sitt eget hus.
- Ja och finns det i generna kan du gå vilse på vägen till Rättvik....
- *suck*

Han är 15 år, har åkt den stäckan själv förut, Avesta Krylbo är så litet så att för att gå vilse där måste man antingen vara blind eller heta Terry Toppa. Dessutom har han med sin tjej så ingenting kan gå fel.

Men i min hjärna kan det gå hur galet som hellst!

Vikt och sopkorg!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Kunde inte låta bli att ställa mig på vågen igen eftersom jag känner att jag försvinner mer och mer. Ytterligare 2 kg borta. Nog för att jag idag lyckats att raka bikinilinjen för första gången på länge men riktigt så mycket hade jag ju inte samlat på mig "ironi"
Så här lite har jag inte vägt sen jag började med medicinerna för något år sen som lade på mig 25 kg. Oavsett hur mycket jag bantat och kämpat med olika metoder hade jag bara fått bort en bråkdel av dessa kg:n. Innan bröllopet slet jag som ett djur med detta med mycket små resultat.

Nu kan jag inte sluta titta mig i spegeln och undra vad fan det va som hände, hur blev jag så här. Svaret att "jag har varit gravid" känns inte riktigt som det stämmer. Så jag började fundera vad jag gjort under graviditeten, jag har ju ätit som en häst. Och jag kom på att det är nog det som är svaret.

Eftersom jag mått så illa och spytt så har jag lyckats lindra illamåendet genom att:

Frukost: kl 8.00
Frukt: kl 10.00
Lunch: kl 12.00
Frukt: 14.00
Middag: 17.00
Kvällsmat: 20.00

Och på detta massor med vatten. Eftersom jag inte heller klarat av fet mat har det blivit mycket sallad med kött, sallad med kycklig och vanlig husmanskost i allmänhet. Godis har det inte heller funnits sug på och har jag varit sugen på det så har det räckt med en bit för att jag ska bli godis-mätt. Tårtor, kakor och bakelser har oxå varit svårt att få ner. Det har bara gått ner sånt som känts lätt om man kan förklara det så!

Tyvärr är godisuget värre nu men det räcker fortfarande med 1-2 bitar för att jag ska bli mätt på det.

Detta är det ända förklaringen på hur det kunde bli så här, jag som fasade för att gå upp alla mina kg:n jag kämpat ner mig igen.

Ja ja nog om det. Nu ska jag dricka linfrö-slem "för magkatarren" och byta bajsblöja. På tal om bajsblöja så vill jag ha en sån där inte-lukta-skit-blöj-sopkorg! Vart hittar med en billig sådan?